VECKANS GÄST: Johan Paulin
INFO: Johan jobbar till vardags med att utsätta sina vänner för konstiga tester i form av att man får sitta med hörlurar och lyssna på korta hemska musikbitar och trumma takten med en trumpinne. Även ett test där man sitter fastspänd med huvudet i ett skruvstäd som registrerar ögats rörelser medans man glor på bilder med hemsk inredning i diverse miljöer samtidigt som man håller takten till en metronom genom att plinka på ett piano har han lurat mig in på. Förrutom detta så är han även recensent för Nöjesmagasinet City samt VK där han även till och från skriver krönikor om allt från Grindcore till Devin Townsends genialitet.

Här har vi en diger lista över vad Johan har att säga om sina låtval "Veckans Playlist":

 Ordered eastward – Hail of Bullets
(…of frost and war, 2008)
Ett av de mest smittande introriffen från 00-talet, tillsammans med ett härligt mellansnack i bryggan av Dan Swanö visar varför Hail of Bullets är så jävla bra.

Raise the gallows – Misantropic
(Insomnia, 2010)
“Arm the homeless, arm the poor. Raise the gallows, go to war!” + D-takt + sktiförbannad Gerda = Umeå-guld.

The face of oblivion – High on Fire
(Blessed black wings, 2005)
High on Fire brukar alltid dra ut sina låtar liite för länge, så även denna. Men med ett sådant introriff och svängigt trumspel kan jag ha överseende med det.

Demon cleaner – Kyuss
(Welcome to Sky Valley, 1994)
Världens bästa stonerband med ett gitarriff som är lika hjärndött som det är briljant.

Catholic in the morning, satanist at night – Powerwolf
(Bible of the Beast, 2009)
Bortsett från den Monty Python-aktiga texten är Powerwolf nog det mest underhållande heavy metal band jag hört på länge. Refränger smittsammare än Pamela Anderssons hepatit och fan så mycket roligare.

And the druids turned to stone – Ayreon
(Universal Migrator pt 1, 2000)
Ska det vara prog-metal ska det vara Arjen Anthony Lucassen. Här med Damian Wilson (ex-Threshold ); en sångare som aldrig låter lika bra som på Ayreon-plattor.

Inhale/Exhale – Nasum
(Inhale/Exhale, 1998)
Världens bästa grindcore med en ovanligt lugn låt, men ack vilken låt! 26:e december borde vara Internationella Gasmask-dagen i Mieszkos ära.

Three times – The haunted
(The Haunted, 1998)
The Haunteds debut är så mycket mer än bara “Hate song”. Denna ”slå-nassarna-på-käften”-dänga t.ex. Finns en version på denna från P3 Live som är helt skoningslös.

Between the demons – Raised Fist feat. Gustav Jorde
(Dedication, 2002)
Jag återkommer alltid till detta samarbete. Kanske den enda riktiga metalcore-låten värd namnet (d.v.s. Metal + Hardcore).

Crying statues of paleness and ice – Sacrilege (SWE)
(Lost in the beauty you slay, 1996)
I skuggan av In Flames fanns Sacrilege som gjorde allt rätt utan att få ett break. Deras två skivor är mästerverk inom den melodiska döds-genren och trummisen och sångaren Daniel Svensson rekryterades senare till just In Flames. De har dock inte tagit tillvara på hans grymma pipa.

Honmonstret (Kvinnan som vägrade dö) – Aktiv Dödshjälp
(Men allting har ett slut, 2010)
Facebreaker/Scar Symmetry-Robban + Tomas från Devian = metallisk kängpunk på svenska? Japp, och det svänger som satan.

When the dead walk the Earth – Gorefest
(La Muerte, 2005)
Ett unikt death-band med en sångare vars fontanell-skakande bröl är lättigenkännligt. Kombinationen av Thin Lizzy-harmonier och ambitiösa arrangemang har aldrig låtit bättre än på deras comebackskiva ”La Muerte”.

Through the belly of damnation – Marduk
(Rom 5:12, 2007)
Bas-riffet 1:05 min in och det efterföljande manglet som sakta byter form till en rak fyrtakt är genialt! Mixningen skvallrar om att det är basisten Devo som stått bakom spakarna.

Claw the clouds – Satariel
(Hydra, 2005)
Boden/Luleås finest har tyvärr aldrig fått den uppmärksamhet de förtjänat och det är bara att hoppas att ”White Ink” ser dagsljus denna sida om Armageddon. Missa inte den härliga gästsången av Lenny Blade (ex-Nominon, ex-Bullet) i sista versen!

World of hate – Exhale
(Blind, 2010)
Nasum-inspirerade? Jo tack, men Exhale är så mycket kvalitét att Örebroarna hade varit stolta över sina småsyskon.

You suffer – Napalm Death
(Scum, 1987)
…but why?

Penis farm – Orphan
(Aborted by Birth, 2008)
Glöm White Stripes, ska det vara en duo med endast två instrument ska det vara New Yorks Orphan. Trummor och superdistad bas är allt som behövs. Skulle kunna vara High on Fires thinnersniffande kusiner.

The interloper – Coldworker
(The contaminated void, 2007)
Jag lever för riffet 0:38 min in. Oh yeah!

Serpents – Vomitory
(Carnage Euphoria, 2009)
Vomitory får på denna låt upp ett driv som skulle göra Bolt Thrower stolta.

Wolf’s blood – Wolf
(Evil star, 2004)
Ett bra riff är ett bra riff är en jävligt bra låt, svårare än så behöver det inte vara.

Disciples of hell – Yngwie Malmsteen
(Marching Out, 1985)
De som anser att Yngwie bara är gitarrunkande (typ jag för 1 år sen) borde lyssna på denna låt. Lökig text men jävlar vilken refräng, för att inte snacka om solona! Southpaw gjorde en grym cover på denna låt för samlingsskivan ”Power from the North” (2000).

Psyklon aeon – Zyklon
(Aeon, 2002)
Omslaget beskriver Zyklon ganska bra; en jävulskt stor tornado av sågklingor som sveper med dig . Missa inte de minimalistiska svajarms-bomberna i början av solot.

Me – Nocturnal Rites
(The 8th Sin, 2007)
Avslappning, post coitus, var det bra för dig? En suverän ballad som verkligen visar vilken magisk röst Jonny Lindquist har. Tjejen som sjunger är faktiskt Carolina Miskovsky, Lisas syrra.

Som en liten bonus,

Sug på den – Just D
(Tre Amigos, 1994)
Helt enkelt för att det är den elakaste jävla disslåt jag hört. Hela texten är en enda lång, kreativ förolämpning, med gästsång av Thåström.

Gästspotifyare
JOHAN PAULIN