Lindgren- ett typiskt Degernäsnamn

Av , , Bli först att kommentera 4

Siri Lindgren, Degernas tittar i Julles fotoalbum.

– Jag vågade inte kontakta dig först, men så tänkte jag du måste ju få veta någonting, säger Siri Lindgren och tar en klunk av kaffet. Det var verkligen tur för mig för hon har en hel del att berätta. Hon bjuder på nygräddat knäckebröd och småkakor. I ett hörn glimmar julgranen och bonnaklockans hemtrevliga tickande från köksväggen påminner oss om att tiden aldrig står still.

Siri bor i jordbruksidyllen Degernäs, drygt en mil utanför Umeå, ett stenkast från Umeå flygplats och Umeälvens delta. Det är en av Norrlands bördigaste platser och har varit bebodd sedan urminnestider.

– Det här var faktiskt en fiskarby på 1500-talet, berättar Siri Lindgren. I dag finns intet spår efter den tiden förutom den bördiga sjöbotten. För många är Degernäs en raksträcka som plöjer genom det öppna landskapet, men intill allfartsvägen ligger jordbruksfastigheterna utströsslade sedan århundranden.

Det bor totalt 290 personer i byn. Det vet Siri för säkert. Hon har nämligen varit med och skrivit två böcker om byns historia och bidragit med bilder. Hon bläddar i byboken och visar en bild av sig själv som barn tillsammans med sin lillebror Åke.

Siri och Åke Lindgren, Degernäs som barn

– Han dog ung i TBC. Han blev bara 17 år. Och vår pappa dog när jag var fem år gammal, så mamma hade bara mig. Jag skaffade mig aldrig familj, jag tror mamma tyckte det var bra så fick hon mig för sig själv, säg hon och nämner att lillebror var en så snäll och fin kille, men att ödet ville något annat med hans liv.

Hon är avktiv i  EFS föreningen i byn som håller till i missionhuset tvärs över vägen. De har 20 aktiva medlemmar.

– Fast missionshuset används av hela byn, häromdagen hade vi en träff och då kom över 35 bybor. Det var trevligt.

Siri Lindgren är i dag 84 år, född och uppväxt på samma gård där hon återigen bor sedan pensioneringen. Hon jobbade tidigare som mellanstadielärare på flera orter runt om Umeå. Längst tid var hon i Innertavle, hela 19 år. De sista åren innan pensioneringen jobbade hon på Grisbackaskolan i Umeå.

Hon fick tips om min blogg av sin väninna Greta och en granndotter hjälpte henne att hitta igen den på datorn. Bland bilderna fanns hennes egen lilla mamma Maria där hon står framför det hus som hon själv bor i sedan 2005. Siri sålde släktgården och hyr nu  av famijen som köpte gården. 

På bilden står Siris mamma Maria med korgen av nyinköpta varor från Julles framför huset där Siri bor idag. Bilden är tagen i augusti 1973.

– Hon hade ofta den där gula ”städrocken”, den klädde henne verkligen. Rabatten är borta men det som ser ut som en buske är eken som står här utanför i dag. Vi fick några skott från Länsresidenset som hade ekar. I många år var den bara som en buske med tre grenar. Men när fick rådet att ta bort två av dem så sköt den i höjden.

Så här ser det ut i dag på platsen.

Siri Lindgrens hus i Degernäs med den stora eken.

Vi bläddrar och tittar på bilder i pappas bruna gallonalbumn i över en timme. Flera gånger utbrister hon i glada tjut över bilder på personer som inte längre finns med oss. Nästan alla heter Lindgren i efternamn eller har hetat det innan giftermål. När hon inte riktigt vet ringer hon sin livlina i byn- Astrid-som verkar veta det mesta om de boende i Degernäs. Tillsammans reder de ut några släktband raskt över telefon.

Siris egna minnen av Julles rullande snabbköp är vaga, men hon minns att hennes mamma handlade regelbundet hos honom eftersom handlarna hade lagt ned i Degernäs sedan länge och mamma saknade körkort för att ta sig till närmaste affär i Umeå eller Stöcke.

Jag tackar så mycket för att jag fick komma och känner mig upplyft av alla spännande historier som människor bär på. Jag fick även veta att min ingifte farbror Rudolf Lindgren från Stöcke, som gifte sig i medelåldern med min faster Marta från Finland, har anor till gården. Hans pappa var nämligen född här. Allt går igen.

Nu vet jag också att Lindgren är ett typiskt Degernäsnamn.

Här en oredigerad intervju med Siri Lindgren: 

Intervju Siri Lindgren, Degernäs 20120109 by diggjo

Stort reportage om Matvarubussen i VK i dag

Av , , 8 kommentarer 4

Siri Lindgren och Ingela Hjulfors Berg pratar om Julles rullande snabbköps tur i Degernäs

I dag är det ett stort reportage i VK om min kortfilm När matvarubussen kom till byn. Eftersom det inte ligger på nätet har jag fotat av det för er. Återkommer snart med nya bilder från andra byar. Måste bara fota av dem först. Ja, jag fotar hellre av dem digitalt än scannar in dem. Det går fortare. Håll utkik efter bilder från din hemby. Nästa blir från Åbyn.

Degernäsbesök, knäckebröd och VK

Av , , 2 kommentarer 2

Ledsen för att det har varit ett längre uppehåll här på bloggen, ni vet, arbete, hus, hem och livet kom emellan. Men nu är jag på banan igen.

Siri Lindgrens hus i Degernäs, UmeåI går besökte jag Degernäs och har pratat med Siri Lindgren, 84 år. Hon hade hört talas om min blogg och ville absolut få träffa mig över en kopp kaffe i hennes fina lilla hus med den stora eken utanför. I helgen kommer det ett större reportage i VK  om mitt filmprojekt. Både Siri och jag fångades på bild.

Jag återkommer med ett längre blogginlägg om Siri inom kort. Men jag måste få dela med mig av ett mycket gott knäckebröd som hon hade bakat för att jag skulle komma förbi. Det var hennes väninna Greta Nords recept och det är även tack var henne som vi fick kontakt. Hon kände nämligen till att pappas bilder finns att titta på i den här bloggen.

Jag har dessutom gått och funderat på att jag vill testa på att baka knäckebröd men jag har inte haft något recept. Siri var så snäll och delade med sig av sitt. I glädjeyran delar jag därför ut receptet i min tur lite längre ned.

 

 

 

 

 

 

 

Knäckebröd, 35 st, 200 grader.

25 g jäst

6 dl mjölk

1 tsk strösocker

50 g rumsvarmt smör

1 msk rapsolja

2 dl vetegroddar

1 msk salt

2 msk anis och fänkål (brödkryddor)

4 dl gramhamsmjöl

3 dl grovt rågmjöl

6-7 dl vetemjöl

ägg

sesamfrön och vallmofrön

——-

Värm mjölken till 37 grader, lös upp jästen i spadet. Tillsätt nästan allt mjöl, spara lite till utbakning. Jäs under handduk i en timme.

Dela degen i 35 delar, rulla till bullar. Lägg en duk över och kavla varje bulle 20 cm i diameter, använd rikligt med mjöl under kavlingen. Avsluta med kruskavel/naggad kavel.

Lägg degrundeln på het plåt med bakplåtspapper. Pensla med ägg. Strö över frön och grädda 8-10 minuter. Låt knäcket svalna på galler. Njut!

 

 

 

 

 

Carin fick skjuts av Julles till UG

Av , , Bli först att kommentera 5

Carin Eriksson Edlund, Innersjö, UmeåCarin Eriksson Edlund, Innersjö, Västerbotten, Umeå I går fick jag äntligen napp på en av pappas kunder från turen i Innersjö. Det var Carin Ericsson-Edlund från Innersjö, som ogift hette hon Johansson. En skön kvinna fylld av spännande historier från när Julles körde i Innersjö där hon växte upp som barn på 60-70-talet. Det är en av alla byar kring Yttersjö, ett par mil söder om Umeå.

När jag langar fram pappas bruna fotoalbum tindrar det i hennes ögon av förtjusning.

– Jag blev så glad när jag fick tips om din pappas bilder. Jag minns hur det luktade i bussen.En blandning av motordoft, godis och bröd, ja, allt. Alldeles till höger om dörren fanns godishyllan. Den besökte jag ofta som barn.

Hon minns livet i byn på 60-70-talet tydligt. Det körde två matvarubussar förbi flera gånger i veckan, Julles rullande livsmedel och Holms, som utgick från Konsum på Teg. Även Berghems bryggeri kom åtminstone en gång i veckan samt en farbror som  sålde färsk fisk. Det var en ynnest för många som inte hade bil. Men det fanns även flera matbutiker i byarna runt omkring. Holmnäs, Bösta, Djänkneböle, Degersjö och Yttersjö hade alla butiker på den tiden. När butikerna slog igen kom matvarubussarna, i dag finns varken de eller butikerna kvar. 

– Jag minns att jag fick en krona av mamma för handla en läsk hos Julles, och när jag böjde mig ned till drickabackarna så föll kronan ned bakom. Jag letade och letade men hittade inte igen den. Men Julle gav mig en dricka i alla fall. Det var snällt, berättar  hon som om hon just hade tagit en god klunk ur drickan. 

Carin Edlund Eriksson tittar i Julles fotoalbum. Tillsammans sitter vi och tittar i albumet över en kopp kaffe på NK.

– Men där är ju mamma, men Gud! utbrister hon plötsligt av glädje, Se hon har gula träskor som matchar till klänningen! Vi tittar på bilden och försöker se vilka hon poserar med i solen. Hon konstaterar att det är några farbröder till henne.

Flera av människorna på bilderna finns inte längre, andra har flyttat från byn. Själv flyttade hon tillbaka från stan tillsammans med sin man och byggde nytt 1994.

– Det är så fint och vi trivs så bra i byn.

En händelse som hon kommer ihåg från tonåren var när Julle skjutsade in henne och kompisen Christina, som hon poserar med till höger på bilden till Hagagården( eller Ungdomsgården) i stan. Året var 1974 och de var 13 år.

– Vi ville gå på UG men mina föräldrar hade varken bil eller körkort och vi ville inte fråga Christinas. Då kom mamma på att om vi tog oss till stan så skulle hon betala taxi hem åt oss. Mamma frågade Julle om vi fick åka med honom in till stan. Jo, det skulle gå bra, men det skulle ju ta lite tid eftersom han hade en bit kvar på sin tur.

–Vi gömde oss bakom bussen, för den sista kunden i Innersjö var Christinas mamma, så fort hon hade gått hoppade vi in i förarhytten och åkte till stan. När vi sedan åkte hem på kvällen med taxi stannade vi en bit i från för att inte avslöja för hennes föräldrar att vi hade varit i stan. Om jag kom ihåg kvällen på UG? Näää, inte ett smack, säger hon och vi skrattar gott tillsammans. Men Julles glömmer hon aldrig. 

Fotnot: Hagagården är idag riven, låg på Östra Kyrkogatan på Haga. 

 

Matvarubussen-work in progress

Av , , Bli först att kommentera 2

I går körde jag Pecha Kucha Night Umeå som arrangeras av Svensk Form Botnia på Pub Freja, Umeå folkets hus. Vi var åtta deltagare med det kreativare projektet efter det andra. Jag presenterade mitt filmprojekt om matvarubussen och förklarade att jag söker efter historier om de personer som är med på bilderna. 

En kvinna blev väldigt rörd av bilderna, för de fick henne att komma ihåg hur det var förr. Jag är själv inte särskilt nostalgisk över 70-talet, men jag gillar att minnas att det var lite enklare förr.  Folk var som folk var mest. Det fanns inga sköna-hem-kök, latte-mammor eller pretentiösa matbloggar. Det är just det som är charmen med dessa bilder. 

Det verkar även som jag har fått napp på några bilder redan, dels från Yttersjö men även från lilla byn Åbyn. Detta tack vare mötet på Pecha Kucha Night igår. 

Här ett work-in-progress-bildspel med bilder från kvällen: 

Pecha Kucha Night Umeå – onsdag 23 februari på Umeå Folkets Hus

Av , , 1 kommentar 0

 Pecha Kucha Night Umeå

Laddar för att köra en presentation om mitt filmprojekt När matvarubussen kom till byn.Konceptet Pecha Kucha Night kommer från Japan och går ut på att visa 20 bilder och högst 20 sekunder per bild. Så nu ligger jag i hårdträning. Kom och lyssna, vet ja! Det är ju gratis och flera spännande projekt att lyssna till. 

 

 

 

 

På 70-talet levererades mjölk i plastbackar

Av , , 2 kommentarer 3

Norrmejerier, RöbäckEtt nytt modernt mejeri fick byn Röbäck söder om Umeå 1938 tack
vare god tillgång på vatten. Det tjänade Umebygdens bönder i över 40 år, innan det lades ner och verksamheten flyttades till Ersboda mejeri. Nu utnyttjas lokalerna för föreningsverksamhet och konstnärsverkstäder- Kulturmejeriet.

Norrmejerier Ekonomisk Förening bildades 1971 genom en sammanslagning av Västerbottens södra mejeriförening, Skellefteortens mejeriförening samt Västerbottens läns mejeriförbund. År 1991 skedde en sammanslagning mellan Norrmejerier i Västerbotten och Norrbottensläns producentförening (NLP). Idag är Norrmejerier Sveriges nordligaste mejeriförening och ägs av mjölkbönder i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.
 På bilden syns "Lubb" när han tar hand om mjölkkannorna på mejeribryggan i Röbäck.

 

Norrmejerier, Röbäck

Mjölkförpackningarna, Purepak, leverades till butikerna i blå plastbackar på 70-talet. De var även populära för vinylskivor.

Killen som hanterade mjölkbackarna kom ursprungiigen från Kvevlax, Österbotten.

 

 

 

 

 

När Julle hade hämtat sina mjölkbackar var det dags för att betala mjölknotorna. Kolla in den snygga räknemaskinen från facit och killens "Björn-Skifs-frilla" från 1973.

 

 

 

 

 

 

 

 

Några mjölkbackar i veckan blev det allt för Julle att hämta till bussen. Tungt att bära själv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner du igen personerna på bilderna? Eller har du några minnen av Röbäcks mejeri? Lämna en kommentar på bloggen eller skicka mig ett mejl: [email protected]

Degernäsborna handlar flitigt

Av , , 2 kommentarer 0

Maria Lindgren från Degernäs poserar fint tillsammans med orangea tagetes, en typisk annuell i 70-tals trädgårdar som verkar åter ha fått en renässans. Lägg märke till hennes fina flätade korg med mjölk i purepakförpackning som sedermera konkurrerades ut av brikförpackningen som leverantör till Norrmejerier.

 

 

 

 

 

Familjen Bomgren, Degernäs

Familjen Bomgren (eller Blomgren?) har välfyllda matkassar från Julles rullande snabbköp. De verkar ha storhandlat.

Bilden troligen tagen sommaren 1973, familjen lämnade sedan byn. Undrar vart de tog vägen?

 

 

 

 

 

 

 

Olsson, DegernäsIbland handlade barnen åt sin mamma, som här lilla fröken Olsson och hennes kompis. Jag vet inte vem som är vem. Men de hade med sig en "plastkassche" från Konsum i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ebba Mattsson, Degernäs

Ebba Mattsson var också en trogen kund hos Julle. Hon har med sig en legendarisk "Tempokassche" för att bärga hem varorna i.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner du till något om dessa personer? Lämna gärna kommentar här eller mejla mig: [email protected]

 

Umeå Tunnbrödsfabrik i Röbäck

Av , , 2 kommentarer 0

Julle på kontoret gör i ordning beställningslistorDagen började klockan sex med att Julle gjorde i ordning beställningslistor över vilka varor som skulle hämtas inför dagens tur med matvarubussen ut till byarna.

Själv bodde han i gamla Röbäck så det föll sig naturligt att första anhalt blev till Umeå Tunnbrödsfabrik i samma by som startade med att baka tunnbröd maskinellt 1955. Numera är fabriken nedlagd.

 

 

 

 

Chefen på Umeå Tunnbrödsfabrik tar igen sig en stund med en kopp kaffe medan personalen packar brödet. Är det någon som känner till hans namn?

Tunnbrödspackning på Umeå tunnbrödsfabrik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tunnbrödspackningen på Umeå Tunnbrödsfabrik. På kartongerna stod det "hanteras varsamt", det var nog säkrast.

 

 

Harry Broding, Pååls Bröd

 

 

 

 

Harry Brodin från Pååls bröd var den ende som levererade varor direkt till Julles rullande snabbköp.

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner du till något om Umeå Tunnbrödsfabrik? När la de ner? Hur många jobbade här? Eller vet du något om personerna på bilderna? Skriva gärna en kommentar eller mejla mig: [email protected]

Shopping i Degernäs

Av , , 4 kommentarer 3

Doftny Lindgren, Degernäs, Umeå

Doftny Lindgren, första kunden på Julles tur till Degernäs, strax söder om Umeå flygplats. En gammal jordbruksbygd vid foten av Röbäcksslätten, en av Norrlands bördigaste och flackaste slätter.

Julle har här fångat henne framför hennes blomsterprakt i trädgården. Men vem var/ är hon? Har du något att berätta?

 

 


 

Herr och fru Viktor Pettersson med matkorgen och katten i Degernäs. Det är den enda  beskrivningen till den här bilden.

Korgen är en blekgul av Hammarplast och katten strimmigt grå.

Bilden är tagen någon gång mellan 1974-1976. Vilka var paret? Hade kvinnan något namn? Var de kanske bönder?

Känner du igen personerna på bilderna? Kommentera gärna i bloggen eller mejla mig: [email protected]