Här i dagarna har jag blivit faster och jag måste säga att den lillpipen fungerar flera gånger bättre än antidepp medicin. Humöret bara plingar till i topp. Har försökt fota lite men för taskig belysning.

Mer bilder ska fotas på den knodden!

Hittills har jag lyckats med två halkvurpor sedan snön kom. En i lördags och en igår. Att halka gör ont men jag märker att jag hellre tänker på hur många som KAN ha sett att jag ramlade. Lustigt.

I lördags halkade jag då jag skulle göra en fotospecialare och råkade svänga på kameran för mycket. Ramlade men sträckte upp armen så kameran skulle klara sig. Komiskt, struntadei att jag låg pladask på rygg på Blå Vägen.

Igår gjorde jag bara en ’pladask’ en sån där man bara gör utan förvarning. I och för sig är väl alla halkklanterier så men det kändes så dumt.

Hur som helst, humöret börjar ta sig till en mer stabil bana, eller så är det bara inbillning. Hoppas i alla fall det.

Det är tröttsamt när måendet rasar neråt utan någon direkt anledning. Att veta vad orsaken är gör det lättare men att bara känna att ’oj nu börjar det inte kännas bra’ det är ingen höjdare.

Hösten är värst och det gör att jag inte fungerar till 100% men försöker. Får bara hoppas att andra kan förstå det också.

Nej nu ska jag busa vidare. Ha det gott och kör försiktigt!