Det som är det jobbigaste med mitt ostadiga mående är att det ändras så snabbt från glad till nedstämd. Det kan hända inom någon timme om knappt det och ändras tillbaka lika snabbt. Grejen är att så länge jag är sysselsatt KAN det ligga stabilt men inte alla gånger tyvärr.
Just nu är det en sådan omgång. Det är en sån där känsla att det faktiskt vore bättre att vara inne i huset och inte gå utanför dörren. Det är inte ens roligt att fota för tillfället, kameran är inte ens tömd på en vecka. Det är ett sådant läge då jag lika gärna skulle kunna sälja bort alla kameraprylar. Det är en känsla som kommer, inte att jag ska.
Vara bland folk är väldigt obekvämt och det känns helt åt skogen men jag måste ju. Imorn har jag läkartid och dags för ’höja-medicin-prat’. Det kan behövas tror jag, inbillar mig det iallafall. Dessutom ska jag kanske få lägga till en annan typ av sömnmedicin vid dagar som dessa så att de inte går så snabbt.
Ska försöka roa mig med Jeff Dunham nu.
Senaste kommentarerna