Förlåt…

Det känns som om jag behöver säga förlåt…

För att jag är så negativ.

För att jag bara gnäller.

För att jag inte svarar i mobilen.

För att jag inte svarar på sms, mail eller kommentarer.

För att jag inte orkar med att fråga hur ngn annan mår.

För att jag inte orkar hålla masken.

För att jag gråter över minsta lilla sak.

För att jag inte kan pyssla om älskade maken som har lunginflammation.

För att jag inte orkar att busa med trollungen.

För att jag inte kan gå ut med cirkushunden.

För att jag inte vill kliva ur sängen om morgonen.

För att jag säger förlåt men egentligen inte orkar.

Jag har gått vilse och hittar inte hem…

Förlåt ❤️