Fucking fantastiskt!

Kan vi prata om vart gränsen ska gå för om någonting ”bara” är bra eller helt fucking fantastiskt?

(Ursäkta mitt ovårdade språk, jag kan nog vara en barbar.. eller en barbamamma)

Ska man nöja sig med att saker är bra eller borde man stånga sig blodig, slå in huvudet i en vägg eller någonting annat som låter ännu mycket värre för att få ha det fantastiskt fucking bra?

(Svordom nr 2 på inte så många bokstäver, ooops)

Jag har nämligen fastnat!!!

På alla, jag menar verkligen ALLA nivåer som möjligtvis kan tänkas rymmas i en sån kompakt och fantastiskt perfekt liten kropp som bara en G kan ha…

Vad gör jag nu???

Sitter jag lugnt kvar i båten eftersom jag saknar flytväst?

Snurrar hjulet även om hamstern är död?

Finns det någon slags magisk reset knapp så jag kan få göra om och göra rätt??

Eller är det nu bara att ”SUCK IT UP”?

Som man bäddar får man ligga heter det så fint… Well let me be the one to tell you: nej, no, njet!

G har som kört slut på det där sista djävlar anamma och fötterna hittar inte igen marken.

Orken och lusten är slut, finito, bitti…

Kan någon komma med hejarklack och glittriga pompoms?

Eller glada tillrop?

Fast bäst av allt vore det om någon bara mäktar med och vill ta över dumma kroppen tills jag kanske börjar tycka om den igen!

Nu ska jag slita med mig droppställningen och leta efter lite såpa till munnen 😉

Om jag bara orkar stå ut en liten stund till så kanske det till slut ändå blir helt fucking fantastiskt!