Björkstalagets historia, del 2
(utdrag ur Göran Larssons kompendium skrivit till 75-års jubileet 1988)
Björkstalagets dansrepertoar hade sedan starten på tjugotalet bestått av svenska och nordiska folkdanser. Under trettio- och fyrtiotalet utökar Björkstalaget sin dansrepertoar genom utbyte med andra lag och genom de av SGU anordnade dansinstruktörskurserna. Detta fortsätter under femtiotalet med tillägget att man nu även tillåter lära sig utländska folkdanser – främst amerikanska gruppdanser.
1950-talets medvind för Björkstalaget vändes till motvind i början av 1960-talet. I en artikel ur Västerbottens-Kuriren den 5 mars 1962 kan man läsa om "svensk folkdanskris". Boven i dramat var – som så många gånger förr – den moderna ungdomskulturen. Ungdomarna vid den här tiden ville hellre dansa twist och lyssna på amerikansk pop än att ägna sig åt svensk folkdans.
Ett ungdomligare Björkstalag började ta form och i slutet av sextiotalet skedde en tydlig generationsväxling – både vad gäller medlemmar och dansrepertoar. En förskjutning åt det "folkliga" i dansen börjar ta form. Uppställningsdanser är inte längre allenarådande. Polskor och andra pardanser börjar få mer utrymme. Även synen på uppvisningar förändras så smått. Laget försöker mer och mer att sätta in danserna i sitt rätta sammanhang och presentera dem på ett mer varierat sätt än tidigare.
Björkstalaget hade sedan starten 1923 tillhört nykterhetsorganisationen Svensk Godtemplarungdom (SGU). Redan 1938 hade man i laget tagit upp frågan om anslutning till riksorganisation Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. 1938 beslöt man sig för att inte gå med i organisationen och det skulle dröja ända till 1964 innan man tog steget in i Ungdomsringen. Nu tog man inte steget fullt ut – Björkstalaget kvarstod fortfarande ett tiotal år som SGU-anslutet folkdanslag. I samband med inträdet till Svenska Ungdomsringen registreras namnet Björksta Folkdanslag.
Det blåste medvind i föreningen under 1970-talet. Björkstalagets medlemsantal ökade från ca 80 medlemmar i början av decenniet till ca 400 medlemmar vid decenniets slut. Toppåret var 1977 då laget bestod av 412 medlemmar. Björkstalagets barnverksamhet var stor under dessa år. Runt om i stadsdelarna startade Björkstalaget danskurser för barn. 8 – 10 barngrupper per termin var inte ovanligt i slutet av sjuttiotalet. Björkstalaget hade dessutom under många år en aktiv dräkt- och slöjdsektion samt en musiksektion.
Folkmusikintresset var stort i Umeå under 1970-talet. Björkstalaget hade många aktiva spelmän som spelade till dans under denna tid. De flesta av lagets spelmän var unga och entusiastiska. Många av lagets musiker var även medlemmar i den vid den här tiden nystartade folkmusikföreningen Gnid & Drag.
Folkmusiken lockade många till dans. I slutet av sjuttiotalet arrangerade Gnid & Drag s.k. "musikkalas" på Ålidhems centrum. Musikkalasen var välbesökta och lockade ibland en publik på flera tusen (!) personer. Välbesökta var även de av Björkstalaget anordnade gammaldanserna på "gamla" Folkets Hus. De pågick under åren 1977 – 1982. Arrangemangen drog från början fulla hus och gav ett bra tillskott till föreningskassan. Intresset avtog tyvärr i början av åttiotalet och 1982 arrangerade Björkstalaget sin sista (senaste?) offentliga gammaldans.
Sen i slutet på 1990-talet har Björkstalaget medverkat, och på senare tid även haft ansvaret för sommardanserna på Gammlias utedansbana. Först en timme utlärning, för rena nybörjare, eller för dom som önskar fräscha upp sina kunskaper. Intresset för dessa danser är på samma nivå nu som för tio år sedan.
Medlemsantalet har sakta ökat något sedan slutet på 1980-talet, och vi har nu omkring 80 medlemmar.
Senaste kommentarerna