Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.

Det har gått många veckor nu sedan jag bloggade och nu är det dags igen att skriva lite.

Att blogga är inte så viktigt enligt mig, därför skriver jag sällan. Jag tycker att det är jätteroligt men ibland känns det som att jag bara upprepar sakerna som jag brukar göra i vardagen. Jag har mycket att berätta för er men inte har tid att sätta mig och skiva. Jag brukar mest av min tid vid dator att göra mina uppgifter från skolan. (Jag klagar inte.)

Jag går skola i Umeå. Jag åker varje dag från Rundvik till Umeå på morgon och på eftermiddag. Jag vill gärna skriva det som har hänt till mig i skolan eller det som skett innan jag kliver upp ur sängen och kanske när jag vaknade utan någon vid min sida, men stress är alltid där.

"Just det." "Jag har matte prov imorgon, eller jag måste plugga på samhällskunskap A eftersom jag är inte så bra på det.. osv. Och ibland blir det bara att slå på tv och sedan se på Halv åtta hos mig, Idol, eller dansa linedans. Jag går inte på universitet ännu men ändå har jag redan många små klagomål.

Ja, jag vet att allt vad innebär att gå skola därför att jag själv hade läst i mitt hemland. Det som skiljs bara är att här finns det mycket måsten och mycket krav som måste uppfylla. Och språket är jätteviktigt.

Alla lärare kan förklara vad de förväntar sig av oss. Men en bra lärare väcker våra förväntningar på oss själva.  – okänd   🙂

// Grace