1-års fallering

Idag är det 1 år sedan vi i Dorotea fick nog. Slog näven i bordet. Satte ner foten.

I 1 år har akutsjukvården (som tydligen aldrig varit akutsjukvård här hos oss) fallerat.
Sjuka människor har dirigerats fel, ambulanserna jobbat som galningar, folk har dött, fått åka långt, hamnat i rum utan larm eller toaletter. Andra kommuners vårdcentraler har fått försöka ta hand om våra kommunbor så gott det går,  överbeläggningar överallt, osäkerhet och otrygghet bland befolkningen. Onödigt lidande.
 

Prestige, osäkerhet, okunskap och oförståelse bland politiker, oförmåga att se förbi siffror för att se människan bakom statistiken. Empati och långsiktigt tänkande och planering- var finns den?

Människor i hela vårt avlånga land och utanför har häpnats, förvånats, ilsknat till och hejat på. Dett gäller ju oss alla i Sverige- vad vill vi egentligen ha för slags välfärd och för vilka?

Snart ska jag åka upp till Medborgarhuset, för att än en gång måla lite barn i samband med aktiviteter som ockupationen har. Välkommen upp och hälsa på ikväll. Välkommen ner till ockupationen närhelst du vill, vi finns här 24 timmar om dygnet.För lämna lokalen får vi faktiskt inte. Till er som inte orkar och gömmer er bakom en fasad av ursäkter. Skämmes tamigfan. Snart finns kanske ingen hälsocentral, mack, affär eller skola. Men då är det för sent.
Till er andra. ETT STORT TACK FÖR DETTA ÅR, vi syns på MB, FB, på byn eller sjukan…eller någon annanstans…

LIKA VÅRD ÅT ALLA!!!!!!