Solidaritet och närpoducerat

För vem slåss vi? Alla vill ha mer pengar, bättre miljö, högre livskvalité, lägre skatter, fler jobb, mindre barnkullar på dagis, fler ska få plats på äldreboenden… Vi förfasas över djurhållning, hur mat och kläder produceras. Allt det där kan vi förstå. rent tekniskt. Men praktiskt?
Vi konsumerar mer och mer, fortare och fortare till lägre och lägre priser. Vi vill ha senaste tekniken, minst lika många tv-apparater som grannen, ha en husvagn, kunna åka på semester både till fjällen, sommarstugan och Thailand. Och, framför allt. VI HAR INTE TID.

Vi lever som hycklare och gycklare. Vi köper lokalproducerad potatis till den danska fläskfilén, sopsorterar våra konsumtionsberg, slänger kläder som kunde säljas vidare. Åker till Thailand samtidigt som vi inte kan förstå hur många länder släpper ut en massa skit i luften.
Umgås i samma rum genom telefonen och facebook. Köper och säljer i samma andetag. Vill ha nära till allt och frisk luft, akutvård, affärer, men är inte beredd stå upp för det eller ta någon som helst konsekvens.

Var ligger vår solidaritet. På alla plan? För de som faktiskt producerar lokalt, slåss för lika vård, för att ändra på politiska beslut som blivit fel, som vill sköta sin skog på ett mer småskaligt sätt.
Fundera på det nästa gång du köper ägg, fläsk, mjölk, nya kläder, går till doktorn, klagar på politiska beslut, går till val.
Vi har alla en valmöjlighet. Vad är viktigast? Att ha senaste telefonen, kunna få läkarvård, att grannen har kvar sitt jobb som bonde,att affären på orten inte behöver lägga ner p g a att man har konsumtion som en hobby och åker iväg någon annanstans? Långsiktighet vs kortsiktighet.

Hur praktisk är du?
Vem ska du skylla på nästa gång?
Vad kom du hem med i matkassen denna gång?