Har äntligen fått ihop tillräckligt med poäng så jag kunde beställa en vagnsleksak till Sixten. Fick den igår och när jag öppnade paketet så skrattade jag. Det var nog den styggaste älgen jag sett. Och mkt större än jag trodde. Sixten tittade lite misstänktsamt på den ett tag men sen var det party. Han har pratat, skällt,slagit och dragit i denna älgen. Den svarar med att plinga till i ena foten eller prassla med den andra.Vad tycker ni. Visst ser den lite förvirrad ut*Skratt*

Nu var det ett tag sen igen som jag skrev något. Anledningen är att mitt liv varit lite kaosartat senaste veckan. Har blivit sviken av två personer. Vet inte om det kommer att ordna sej men jag hoppas det iaf. Nu känns det som om jag står mer stadigt på marken igen så jag kan börja fungera som vanligt. Men känslan av att bli sviken är inte kul. Man funderar skarpt på vad det är för fel när man drabbas av sådanna saker. Nu tänker jag inte säga vad det gäller eller vilka personer utan jag lämnar det så.

Annars så var sportlovet bra. Jag hade två av tre barn här hela veckan. Linus hade fotbollscup så han var med sin pappa. Då passade jag och Emil på att lämna Sixten hos mormor och tog en shoppingdag med moster I-S. Har turen att jag iaf en son älskar att shoppa i familjen. Emil kan gå hur länge som helst och titta på kläder och skor. I vanliga fall så brukar tiden gå sakta när man har med sej barn på stan men jag kan lova att poff så hade tre timmar gått. Han hittade jättemkt fina saker både åt sej själv och sin mamma. Moster I-S hon stod mest och log när mitt hjärta sprang mellan kläderna och tyckte att det var fina kläder. Han kommer nog att hamna inom klädindustrin när han blir stor. Vi köpte iaf lite kläder åt Sixten och Emil hittade en jättefin t-shirt i lila med Belle på. Han blev jättenöjd och då är jag nöjd. Emanuel han stannade hemma och vägrade gå på stan med oss.

På lördagen så kom morfar och moster J förbi så vi surrade en stund. Sen for vi och visade lokalen för morfar var nyfiken. Då blev det naturligtvis ett spel eller tre med flipper för barnen. Bp, Annika och Nicke var där oxå. Dom hade satt upp en skylt så man ser vars vi håller hus. Och sen hade dom promenerat bland motorcyklarna och drömt sej bort. Sen ville pojkarna fara förbi stugan i Västervik så då gjorde vi det.

Söndagen skulle vi fara på gamlia för det var samernas vecka där tydligen. Vi blev grymt besviken. Först hittade vi inte vars dom höll till för det var så dåligt skyltat. Sen var det slädåkning med en ren och de var allt. Våfflorna i cafeet framför den öppna spisen gjorde oss iaf lite gladare.

Annars så har liten Sixten feber igen. Nu beror det på att han fick sprutan igår. Så nu är han supersnoriga Sixten igen;-P Ska se om febern håller sej på normal nivå. Ska på möte ikväll men vet inte om jag vill lämna bort Sixten om han får superhög feber. Vi får avvakta helt enkelt. Nu blir det att dricka kaffe och se om Sixten vill sova en stund. Sömn är bästa medicinen när man har feber. Kanske jag kan kasta omkull mej på soffan ett tag oxå.

Lyckan är att mysa i soffan och se på barda med Emil och Linus.

Vars har tiden tagit vägen. MIn älskade lilla Sixten är 5 månader!! Tiden går aldeles för snabbt och inte vill den sakta ner heller.

Såg att jag inte skrivit sen jag var iväg på kryssningen. Jo jag for och Sixten blev totalt bortskämd av mormor och mostrar som var där helatiden. Mamma vägrade att jag skulle stanna hemma utan tyckte att jag var värd en minisemester, tack mamma. Trodde ju att jag skulle vara vaken och parta hela natten men tråkig som jag var så slocknade jag redan kl 2*skratt*

Sixten kallar så nu blir det inge mer skrivet.

Imorse så vaknade jag av kaminen Sixten brevid mej. Stackarn har 39.2 i morgontemp. Troligtvis så är det kulmen innan penicillinet slår in. Jo vi tillbringade söndag kväll på akuten med en krupphostande Sixten. Resultatet blev att inhalera adrenalin två gånger innan det släppte och sen så dubbelsidig öroninflamation. Och även fast han låg och var ynklig så charmade han byxorna av all personal på akuten. Nu hoppas jag dock att han slipper vara sjuk fler gånger*peppar,peppar*

På torsdag är det ju tänkt att jag ska fara med klubben på Wheels kryssning men det är ju om Sixtens feber går mot mer normala grader. Annars så får jag sälja min biljett i sista sekunden och vara hemma och pussa min sjuke son. Ska jag vara ärlig så stannar jag nog helst hemma oxå, vill inte lämna Sixten eller åka en båt. Får se om Danne kan ta Sixten ett tag ikväll så kan jag fara iväg till lokalen en stund iaf och surra bort en stund.

Nu blir det att pussa på en kramig Sixten och ta en kopp kaffe

Ja idag är det torsdag, imorgon fredag. Vad helgen innehåller vet jag inte än. Pojkarna har slalomskola och jag hoppas att Emil kan fara hem till sin pappa imorgon så han vara med han oxå. Nu hostar han inte lika mkt utan snorar mest bara. Ska konferera med J om hur vi ska göra i helgen.

Igår köpte jag föressten boken Livets goda- Baka till brunch. Den följer med som bilaga till aftonbladet varje onsdag och torsdag. Har köpt alla böcker sen dom började med serien och ska fortsätta hela serien ut. Iaf, jag hade lite gammalt bröd hemma så jag och Emil kom på att vi skulle pröva receptet med fattiga riddare. Vi blev glatt överraskad när vi smakade lite skeptiskt på brödet. Men det smakade precis som varma kanelbullar:-) Till Lunch idag så tror jag att vi ska pröva amerikanska pannkakor, utan lönnsirap dock då vi inte har det hemma. Vi får nöja oss med sylt på som vanliga pannkakor.

Annars idag då?? Ska vika en massa tvätt tror jag och sen se om jag hittar igen bordet under allt som jag har där just nu.

Men först kaffe och pussa en superirriterad Sixten

Trodde att snön skulle överge oss här i norr snart men icket. Ungarna är glada iaf men tom Emil sa igår att nu får det räcka.

Jag har en sjukling Emil här i veckan. Han har en hemsk hosta och nässelutslag över hela kroppen. Det har börjat bli bättre men ändå så tror jag det inte blir bra så han kan fara till skolan i veckan. Jag förundras jämt över hur viga barn är. Inatt så la Emil nästan benet bakom huvet och kliade sej bak på benet, detta efter att han dragit upp byxbenet så han kom åt. Det är bara att ducka när man ser ett ben komma flygandes, annars är chansen stor att man får en fot i skallen.

Själv har jag hostat hela natten. Emil är generös med att smitta ner sin mamma. Halskrokodilerna har inte hittat tillbaka än och det är jag glad för. En vecka kvar innan vi drar iväg. Vet inte hur jag ska klara mej utan Sixten i flera dagar. Jag vet ju att han kommer att ha superbra med mormor och moster A.

Nä lite kaffe i magen så kanske jag får upp ögonen så pass att jag ser något.

Vet inte om jag vågar ens chansa på att titta ut genom köksfönstret. Vill inte se hur mkt det har snöat sen jag skottade en gång där igår natt vid 24. Jag måste iaf på någotvis ta mej ut ifrån lägenheten. Ska nämligen ut och handla med moster J och mormor. Kan iaf trösta mej med att det slutat snöa och blåsa, lite kyligt men det får man ta.

Vi hade möte i våran nya lokal ikväll så vi fick kolla att det var klart till starten nästa vecka. Pga det roliga vädret vi har så körde vi alla fast i snön. Tror inte jag har varit med om sådant kaos nångång, iaf inte på länge. Sen när vi kom och skulle köra upp på våran parkering så vad händer??? Jo Jonna kör fast igen*suck* Tack och lov för hjälpsamma människor. Det stannade en bil som hjälpte till att putta lös mej så jag tog mej in på min parkering. Så om ni känner er träffad för att putta lös en blå ford ikväll så all heder åt er. Jag skickar er tusen rosor av tacksamhet. Om jag har räknat rätt så har jag kört fast 4 gånger idag. Varav två av dom gångerna så var det på gården, en gång när jag skulle tömma skuffen och hämta Sixten. Andra gången var när jag skulle lasta ur diskmaskinen jag köpt för 500:- Nu ska jag bara hitta någon vänlig själ som vill koppla in den åt mej. Men det blir en annan kväll.

Har tänkt en del på hur en del uppfattar mej som person. Dom reagerar på två helt olika sätt beroende på hur jag klär mej. När jag är klädd som en "svensson" så är det inget problem med blickar och snabba kliv förbi mej. När jag däremot är klädd som "raggare" med min väst och cadillacjacka så skyndar alla förbi och det är svårt att få dom att sluta stirra med avsmak i blicken. Varför är det fortfarande så att man ska vara värsting när man går i väst??

Så länge jag kan minnas har min pappa haft en skinnväst, dock utan tryck på ryggen. Min pappa är en underbar människa med ett hjärta av guld. Jag är född in i "raggarkulturen" med en pappa som alltid har haft ett hjärta slående för bilar av äldre årsmodell. Jag hängde med pappa och låg på innerskärmen på hans Oldsmobile när jag var några månader och han skruvade. Efter att min föräldrar skildes så fick vi hänga med i garaget i Stöcksjö. Vi hade skitkul och har fortfarande jättekul ihop. Idag är jag dock inte under bilen längre men jag älskar när min farbror ringer och ska ha chafför och jag får sätta mej bakom ratten på cadillacen och vrida om nyckeln. Med farbror i framsätet och pappa i baksätet som sprättar en öl och sen drar vi iväg. Inga barn under 18 år är tillåten i bilen och vi sjunger ikapp.

Det värsta jag någonsin råkat ut för under en smutskastnings historia var att jag skulle ha varit full på Wheels och haft mina barn med. Jag tog väldigt illa vid mej och jag kan ärligt säga att mina barn inte har sett mej dricka en öl eller cider i deras närhet. Det året hade jag även exet med mej och skulle jag vara full skulle han under inga omständigheter låta mej vara med mina barn. Mina barn går före allt. Nu var det så att jag var med barnen på dagen och vi gick runt och kollade bilar och sen tog exet barnen till sina föräldrars stuga. Så klart jag tog en öl eller tre, men inte så länge jag hade barnen och det var kvällstid och cruising.

Det slog mej igår när jag var med min mamma på stan. Tänk om vi hade gått i våra västar båda två, vad hade folk sagt då?? För vi tillhör två helt olika klubbar, jag är BIg Family Cruisers och hon är Bull Head Cruisers. Två konkurenter som enligt sägen inte ska prata med varandra. Som ska känna hat för att det är en konkurent. Så eg ska jag inte kunna prata med min mamma eller min syster heller för den delen. För även hon är raggarbrud men utan klubb.

Jag är raggare. Jag är mamma. Jag har ett vardagsliv som alla andra men jag älskar gemenskapen bland raggarna. Skulle nog inte kunna leva utan bilträffar och glada tillrop från människor man inte känner. Man träffas en gång om året men har sjukt kul ihop iaf.

Klubben jag är medlem i brinner ju faktiskt för barn och ungdomar. Vi vill hjälpa och vi vill finnas där som stöd. Visa att vi "farliga" raggare har faktiskt ett hjärta som slår för våra unga. När vi är med ungdomarna så är vi där som stöd, vi lyssnar och försöker fånga upp dom som behöver prata av sej. När vi är ensam och träffas så är vi dom som kan ta en öl och sitta och prata. Vilken "svensson" gör inte det??

Hur ska vi lyckas tvätta bort den stämpeln som är satt på oss "raggare". För visst det finns dom som drar ner även våran kultur, men varför ska vi som inte delar deras syn drabbas.