Känner hur den kommer krypandes. Den smyger över min kropp för att till sist bestämma sej för att stanna i halsen. Nu funderar du säkerligen vad jag menar. Jo det är dessa jädra halskrokodiler som spökar igen*grr*

Än har jag inte så pass med problem i halsen så jag kan få en kur till. Om bara läkaren kunde lyssna på mej sista gången jag var dit men icket. Kåvepenin är det man ska äta, vare sej det funkar eller inte. Räknade iaf ut att innan fredag så måste det ha blivit såpass mkt värre att jag börjar med en ny kur, om det nu är dom jädra krokodilerna som är på smygande besök. Börjar jag senare så finns risken att jag måste äta under tiden jag ska ner till Stockholm och raggarträffen till Åland. Vill inte vara sjuk igen*suck*

Vi pratade lite om sjukvården igår och kom fram till samma sak alla tre. Den är under all kritik, tyvärr. Se bara på Astrid Lindgrens sjukhus. Hur mkt har inte dom gjort bort sej sista året eg?? Klart dom gör mkt bra men misstagen man gör är oförlåtliga. Stackars Astrid vänder sej i graven som det är nu. Jag vet att vården är ett jättemaskineri som måste fungera i alla kuggar. Och mkt av dom misstag som har gjorts är pga neddragningar. Personalen springer på knäna och ledningen sparar in helatiden. Dagens välfärdssamhälle

Nu kallar en kramsjuk Sixten

Morgonens solstråle alla kategorier. Finaste Sixten vägrar att äta mat direkt när han vaknar. Han ska prata lite med sina kompisar innan han orkar slita sej.

Nu blir det dock kaffe för en trött Jonna och sen mat till en söra sjuk Sixten

En totalt galent underbart mysig vecka, det kan man säga att vi har haft. Finaste Sixten har blitt pussad och gosad med i massor och vi hann med ett besök hos farfar Sixten oxå. Tyvärr så går en vecka aldeles för fort så i fredags kväll så for faster J hem med hela sin familj tillbaka till Malmö. Så igår så var Sixten gnölig, lessen och inget var bra. Tror han saknade alla pussar och gos han fått under en vecka med sin faster. Nu blir det att försöka skrapa ihop så mkt pengar att man kan fara ner och hälsa på i sommar. Vet inte hur det ska gå men jag får väl lifta i värsta fall*skratt* Har iaf lovat kusin Max att köpa lika kläder till han och Sixten så nu börjar jagandet av kläder så dom kan vara likadana.

Hann även med ett besökt hos lilla Loke och hans familj. Vi delade brodeligt på sockerkakan men Sixten han fick allt vara utan.

Har även börjat introducera banangröt åt Sixten. Lite konstigt tycker han allt att det smakade men han äter mer än gärna.

Kan man se mer förtvivlad ut när man äter??

Fast när man funderar ett tag så var det nog inte så dumt med gröt.

Helgen har passerat med galen fart. I fredags så kom Sixtens faster J och familj upp från Malmö. Så på dagen när Danne jobbade så var jag hos hans föräldrar och visade upp Sixten. Sen senare på kvällen så gick vi över allihopen när pojkarna kommit så dom fick träffas oxå. Dom som fann varandra mest var nog bus Max och bus Emil. Det var två blonda yrväder som flög omkring i lägenheten. Linus och Emil var lite avundsjuk att Sixten hade kusiner och inte dom så faster J sa att dom var ju bonuskusiner, då blev dom mkt gladare. Jag tog med mej killarna hem och la dom medans Danne och Sixten stannade kvar. Tror inte Sixten var åter i hans säng förren klockan var över 12.

Lördagen så blev det utflykt och pulkåkning. Tyvärr så började det att blåsa när vi gick iväg. Det är så typiskt att  vädret ska spöka när man planerar något. Så när vi var totalt ledbruten av kylan så gick vi upp till Dannes mammas jobb för att värma oss lite. Söndagen så skickade jag Linus och Emil med Danne när dom skulle iväg på badhuset. Själv stannade jag hemma med Sixten, tror jag håller på att åka på världens förkylning som om jag inte varit sjuk nog.

I veckan blir det nog inte så mkt planerat eg. Ska försöka ta oss förbi sötaste Loke och hans föräldrar. Har planerat och försökt nu flera veckor men skam den som ger sej. Jag har även tänkt att bjuda hit faster J och familjen på middag. Får se om dom kanske sover här någon natt oxå. Kusin Nocea ska få pussa på finaste Sixten i massor utan att hans bröder kommer och blir överbeskyddande. Ska även se om jag hittar några spindelmannensaker från när killarna var liten som kusin Max kan få. Han fick en tshirt av Sixten som han totalvägrar att ta av sej. Den är tydligen det finaste han har. Jag blir så glad när man ger bort något som verkligen blir uppskattat. Sen om man vill ha samma plagg i veckor så får det vara så. Emanuel hade ett par militärbyxor han vägrade ta av sej. Han hade dom tills dom ramlade i bitar. Man tog i dom och dom sa poff och ramlade isär*skratt* Fick dispens att tvätta dom ibland men oftast fick jag smyga ner dom i tvättmaskinen. Jag älskar att ge barn saker och kläder, men är rädd att det inte ska vara rätt saker.

Nu vaknar finaste Sixten till. Ska ta han och pussa på och är han riktigt snäll ska han få lite käk oxå

VM i att äta sina händer. Ja det är det som Sixten försöker vinna just nu. Med det resultatet att han blir mest förbannad när han inte får in ens ena handen i munnen. Men skam den som ger sej

Varje månad så kommer den. Den obeskrivliga smärtan. Smärtan som gör att man rent mår illa för att det gör så ont. Vaknade rent av smärtan imorse. Nu efter en megados citodon så lever jag igen. Tur att det är övergående.

Alla snackar ju om jämnlikhet. Varför kan inte karlarna ta över ägglossningen?? Skulle gärna se dom gravid och föda oxå.

Jag vet att detta ämne kan vara väldigt känsligt att ta upp. Men jag brukar ofta tänka på hur man reagerar olika när man får reda på att ens tonåring röker eller snusar. När jag fick höra av pappa J att sonen rökte så blev jag besviken på honom först. Sen så blev jag arg på mej själv. För omedvetet har ju jag gett honom "tillåtelse" att röka iom jag själv röker. Vi gjorde iaf en deal jag och sonen och den var att om han inte rökte mer så skulle han få min gamla mobil. Han la ner rökningen och sen var det inget mer med det.

Nästa gång var när jag fick reda på av tonåringen själv att han börjat snusa. Jag berättade precis vad jag kände just då. Och jag sa till honom rakt ut: "Du är en idiot som börjar snusa det vet du. Men försök aldrig komma till mej om att jag ska köpa snus till dej för det gör jag inte" Jag resonerar som så.. jag kan inte sitta med ciggen i käften och säga till honom att han inte får snusa. Jag är ju lika stor idiot som honom som förgiftar mej frivilligt varje dag. Och jag är ännu större idiot som började om att röka efter att jag höll upp under hela tiden jag väntade Sixten.

Samtidigt så kan jag känna mej stolt över att han vågar komma till mej och berätta ärligt att han snusar. Att han inte smusslar och smyger med snusningen och jag hoppas och tror att det blir likadant den dagen han börjar festa. Jag vet att dagen inte är långt borta om man ser statistiken idag för han blir ju ändå 15 år i vår. Men han vet att vad det än gäller när han väl super till första gången så är det bara att ringa så kommer jag. Jag kör till Kina för att hämta honom om det är så att han ringer efter hjälp.

Nu tycker säkerligen många att jag är en oansvarlig mamma som resonerar som jag gör. Men jag ser tillbaka på min egen ungdom och jag hade en mamma som jag ringde hem till när jag tog en folköl. Jag var den som aldrig behövde supa mej redlös innan jag skulle fara hem utan jag visste att mamma skulle titta på mej med sin speciella blick och sen komma sjungandes med damsugaren kl 8 på morgonen. Jag fick straffet på det viset ist. Var hon generös så kunde hon komma med ett glas vatten och två alvedon innan hon sparkade upp mej. Resultatet blev att jag aldrig kom hem mer än lite salongsberusad, hon visste vad jag skulle göra och hon visste att jag ringde om det var något speciellt. Behövde jag hämtas så gjorde hon det. Hon visste ju att vare sej hon visste det eller inte så skulle man festa. Då ville hon hellre att vi körde med öppna kort så inte soc skulle ringa och sen köra hem mej.

Jag vet att idag är samhället så olikt sej. Det har blivit mkt hårdare och känns mer brutalt på ett sätt. Jag förespråkar inte att man ska röka eller dricka när man är tonåring men ska ungdomarna göra det så se till att dom har tryggheten att kunna säga det till sina föräldrar.

Varje gång jag tittar på min stora E och ser att tandställningen är borta blir jag förskräckt. Gud vad han blev vuxen bara på en timme, det är fruktansvärt ju!! Men det blev ett bra resultat och han är nöjd, lite ovan men det får man räkna med ett tag till.

Igår var vi till lokalen och firade Camilla som fyllde jämnt. Jag sminkade upp ögonen och försökte tvätta håret med gott resultat. Tror faktiskt inte jag set t så pigg ut på länge*skratt* Sixten han vandrade runt famnarna där och trivdes som fisken i vattnet. Han har blivit utnämd till klubbens minimaskot tydligen. Tror faktiskt han trivs i den rollen då han blir gosad med från alla håll och kanter. Men när det var sovdax så ville han till mamma och få filten över huvet.

Nu bilr det kaffe och pussa finaste Sixten.

Känner mej lite bättre just nu men dagsformen brukar ju vara bäst när man är nästan nyvaken. Det blev inte mkt sova inatt men det är ju en världslig sak. Emanuel har börjat morgonen hos tandis och tagit bort tandställningen. Han fick ett helt nytt leende mitt lilla stora hjärta. Lilla minihjärtat Sixten ligger under sitt babygym och har blivit jätteduktig på att ta tag i leksakerna. Man ser verkligen hur han kämpar med att ta tag i sakerna för att hålla fast dom. Tiden går så himla fort.

Nu blir det att dricka kaffe och sen ska jag blaska av finaste Sixten och se om han vill ha på sej kläder idag. Tror jag har fött Umeås nästa nudist nämligen*skratt*

Mamma Jonna är knäckt. Totalt. Känns som om en hjord elefanter sprungit över min kropp och backat tillbaka för att stampa lite mera. Hatar att vara sjuk, än värre att gå på penicillin.

Det enda ljuset just nu är att finaste Sixten har börjat bli bättre och att hans fina faster Johanna med familj kommer hit nästa helg.

Nu ska denna ledbrutna kvinna ta lite tablettus medicus och försöka sova. Måste upp tidigt för att sparka upp sonen på 14 år som ska till tandläkaren;-P