Jag upplever att det i vardagens ekorrhjul kan vara svårt att hitta/ta mig tid för träning.

Ett råd jag fick från Ida, min personliga tränare, var att sätta mål med träningen. Ett mål som vi (hon 🙂 ) satte upp var att jag ska springa Tjejmilen 1/9. Således måste jag löpträna eftersom jag vill springa Tjejmilen. För mig blir det en sporre att komma ut och springa då jag egentligen bara vill stanna i soffan.

Andra mål kan vara att klara en runda på en viss tid, genomföra ett antal träningspass per vecka/månad, klara ett antal kg i bänkpress eller varför inte bestämma sig för att pröva olika träningsformer?

Ett annat sätt, som fungerar för mig, är att lägga upp träningen i kalendern. Jag har ett ganska kort perspektiv, en vecka framåt i tiden. Men jag planerar och bokar in träning då det fungerar för mig.

Det gäller också att hitta luckor för träningen. På morgonen, innan alla vaknat? Det är inget för mig då jag inte gillar att träna på morgonen. På lunchen? Direkt efter jobbet så att man inte fastnar i soffan? På kvällen?

På jobbet är det några av killarna som har en utmaning vem som totalt sett sprungit längst under en tidsperiod. Gissa om det sporrar dem att vara ute och springa. Alla vill vara den som sprungit längst. Tidigare hade de som mål att komma under 30 minuter på en bestämd sträcka.

Att ha en kompis att träna med fungerar för en del. Att ha någon som peppar och sporrar då suget för träning inte är så stort.

Sen finns också möjligheten att ha en personlig tränare. . Jag har fått möjlighet att träna med en personlig tränare, Ida på IKSU, och jag pressar mig lite extra då hon kollar på. Sedan har jag fått hjälp att lägga upp ett träningsprogram som fungerar för mig. 

Det gäller att man hittar knep och vad som triggar en själv att träna.