Artikeln publicerad på Aftonbladet Debatt, 6/8.

Jag vill ge en eloge till Ola Lindholm, chefredaktör på Kamratposten, som i gårdagens Aftonbladet lyfter den viktiga frågan om fattiga barn i Sverige. För många av oss är det kanske svårt att greppa – men sanningen är att mer än 200 000 barn lever i fattigdom i vårt land idag.

Fyra barn i varje normalstor skolklass lever i familjer som är fattiga. Det är inte värdigt i välfärdslandet Sverige.

Sedan början av 2000-talet har barnfattigdomen fördubblats. Under innevarande mandatperiod ökar barnfattigdomen med nästan 30 procent. De fattiga barnen lever ofta i familjer där en eller bägge föräldrarna saknar arbete – är sjuk eller arbetslös. Vår socialdemokratiska regering avsatte åren 2004 och 2005 en så kallad "barnmiljard" för de mest utsatta barnen. Den tog regeringen bort när de tillträdde 2006.

Regeringen bär ansvar för utvecklingen. Under de fyra år moderaterna suttit vid makten har de medvetet omfördelat resurserna och det är de fattiga barnen som är de stora förlorarna. Regeringen har sänkt skatterna med 100 miljarder kronor under mandatperioden. Den rikaste procenten har fått lika mycket som en fjärdedel av hela svenska folket tillsammans.

Någon får betala priset för skattesänkningarna. Nu ökar socialbidragen i mer än 8 av 10 kommuner i Sverige. Ola Lindholm ger en röst åt de fattiga barnen. De tillhör dem som får betala för regeringens politik.

Regeringen har gjort det mycket kännbart att vara arbetslös eller sjuk. Om en förälder råkar bli arbetslös eller drabbas av sjukdom, så försämras familjeekonomin rejält. Självklart drabbar detta barnen.

Regeringen har också tagit pengar från kommunerna och deras verksamhet – såsom skolan och förskolan. Under det senaste året har antalet anställda i skolan, vården och omsorgen minskat med 25 000. Möjligheter att erbjuda meningsfulla aktiviteter för barn – öppna fritidsgårdar, badhus med rimliga inträdespriser, eller sommarkollo utan dyra avgifter – begränsas av regeringens politik.

Regeringen har valt att sänka skatterna för dem som tjänar mest – i stället för att investera i välfärden. Det får konsekvenser för våra barn. Om jag får förtroendet att bilda regering efter valet kommer vi att investera i 100.000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Ersättningsnivåerna i våra gemensamma försäkringar kommer att höjas till mer värdiga nivåer. Familjer ska inte tvingas till socialkontoren vid arbetslöshet eller sjukdom. Och vi kommer också att fatta beslut om mer pengar till kommunerna.

För det är precis så som Ola Lindholm skriver om i sin artikel: För många barn i fattiga familjer betyder sommarlovet att se sina kompisar åka bort och att själv stanna kvar i lägenheten hela sommaren. Att själva bli lämnade ensamma om dagarna för att mamma och pappa inte har råd att ta semester. Ett sommarlov där kommunens badhus har för högt inträde och avgiften för kollot är för dyr.

Med vårt löfte om mer pengar till kommunerna kan det nästa bli fler sommarkollon för barn som behöver det. Det kan öppnas fler fritidsgårdar. Och avgifterna för de kommunala badhusen behöver inte bli för dyra. Fler barn kan få en chans att prata med en skolkurator innan sommarlovet börjar. Och stödet till barn med missbrukande föräldrar ska öka – inte minska.

Den 19 september står svenska folket inför skiljevägen. Vägvalet är: Fler jobb eller ökade klyftor? Ska vi fortsätta att sänka skatten på lånade pengar – mest till dem som har det bäst? Eller ska vi i stället investera i skolan, vården och omsorgen?

Nu måste vi fråga oss: Vad är priset för nya stora skattesänkningar? Vem får betala för fortsatt borgerlig politik?

Mona Sahlin

Partiledare Socialdemokraterna

//gm Kicki Norman