… I lilla mammas sällskap med god mat och välbehövlig vila  har vi kopplat bort vardagen hemmavid helt och hållet och bara varit. Maken har spelat ett par bowlingtävlingar, men formen har inte varit den bästa så resultaten har inte varit direkt på topp om man säger så. Det blev alltså ingen shoppingpeng till ruggis men väl trevligt umgänge med bowlingfolket, som alltid. Något som inte kan uppskattas nog. :)))

Jag opererade bort skrotet, som man satte in när jag bröt fotenför några år se,  för ca tre veckor sedan. Maken hjälpte mig att plocka bort stygnen i början på förra veckan och jag har  kunnat börja gå igen, och jag är så lycklig för det blev faktiskt en förbättring. Det smärtar inte länge i foten när jag promenerar och inte heller efteråt… Den smärta som nästan fått mig att ge upp totalt på allt vad träning heter är alltså väck…  det känns helt fantastiskt!

Jag var lite skeptisk inför operationen men det fanns inte så mycket välja på egentligen. Jag ville ju inte fortsätta som tidigare.  Läkaren som utförde ingreppet sa att kankse inte skulle bli bättre men det kunde inte bli sämre, sååå… Och nu verkar det visa sig att det funkar alldeles utmärkt… Me so happy!

Den där hockeyfrenesin som verkar råda över allt förstår jag mig inte alls på. Ge dom en puck var så slipper dom slåss om den, tycker jag…Men maken är införstådd i magiken i det hela, och sitter just nu som klistrad framför tvn i rummet … Märkligt nog under tysta former ikväll. Annars brukar det vara högljudda hejjarop, och ibland också svordomar som får öronen att ryka och svartna i snibbarna. Själv har jag, efter att ha zappat runt lite, hittat ett program om Universum med Morgan Freeman på Discovery science. "Thrue the wormhole"…Mycket intressant! De animationer som man numera kan illustrera program med kan verkligen sätta igång fantasin.