Från och med den första september i år har den borgerliga regeringen beslutat att höja priserna för körkort, vilket är den andra kostnadsökningen på fyra år. Det blir nu en direkt klassfråga för vilka som om några år kommer att ha körkort och bil, och vilka som tvingas stå utan. Det skriver Johan Ahlberg (S), distriktsstyrelseledamot i SSU Skåne.

I ett utvecklande tillväxtsamhälle är en grundförutsättning för alla människors lika rätt och möjlighet till sysselsättning uppfyllande av arbetsgivarnas krav. I en nation där avståndet mellan de som står längst ner och de som står högst upp på trappan ökar, bildas en andra klassens medborgare.

Detta resulterar i att sonen eller dottern i arbetarfamiljen har det avsevärt mycket svårare att få en högt uppsatt position i arbetslivet i motsats till klasskamraten från den mer välbärgade familjen några kvarter bort.

I dagens Sverige är det på de allra flesta arbetsplatser ett krav från arbetsledningens sida att de anställda ska ha körkort och behörighet att föra ett fordon i klass B, och det är här problemet med allas lika möjlighet till sysselsättning för morgondagens arbetsvilliga uppstår.

Att föräldrarnas ekonomi och prioriteringar försvårar eller omöjliggör barnets möjligheter till körkort är inte längre ett dilemma bland socioekonomiskt utsatta familjer, utan bör nu klassas som ett direkt samhällsproblem vilket leder till varningsklockornas konstanta ringande i det kommunikativa–och transportberoende samhälle vi lever i.

Från och med den första september i år har den borgerliga regeringen beslutat att höja priserna för körkort, vilket är den andra kostnadsökningen på fyra år.

Att på förhand sätta ett pris på en elevs körkort är svårt, men runt 20 000 kronor med allt inkluderat är inte ovanligt. Det är alltså inte körskolorna som står för den stora delen av de höga priserna för det vanliga B- körkortet, utan det är regeringens låga prioritet som får Trafikverket att avgöra prissättningen till det negativa för köparen.

Det blir nu en direkt klassfråga för vilka som om några år kommer att ha körkort och bil, och vilka som tvingas stå utan, oavsett vilka ambitioner eller behov dessa har gällande transporter. Friheten berövas våra unga som varken själv eller har närstående som kan sponsra körkortet på grund av dess höga pris.

I tider med ökade klyftor i samhället och återkommande rapporter och siffror gällande ökande arbetslöshet och utbredd barnfattigdom är det med en besk, för att inte beskriva känslan om orimliga avgifter för basförutsättningar som direkt usel, för ett föregångsland som Sverige.

Finansminister Anders Borg (M) gick i veckan ut med att besparingens tider var över och det nu var dags att spendera statens tillgångar för framtidens jobb. Det är då uppseendeväckande att de fyra allianspartierna avstår att stimulera körskolemarknaden och pressa priserna med ökade anslag.

Det är också värt att notera att statsrådet Anders Borg tillsammans med den övriga regeringen går mot sin egen så kallade arbetslinje då människor nekas körkort beroende på ekonomiska förutsättningar, samtidigt som majoriteten av alla arbetsgivare förutsätter ett rosa plastkort i börsen i varje anställds bakficka.

Ett samhälle där medborgare förvandlas till kunder blir allt mer en verklighet i vårt land, och än mer då kunderna (högerns syn på människor) delas upp med olika förutsättningar för arbete och ekonomi beroende på familjesituation. Friheten över sitt eget liv och möjligheten till körkort ska vara ett alternativ för alla, inte bara för ett fåtal.