DET ÄR ALDRIG MAKTELITEN som skapar förändring. Aldrig någon gång i historien har positiva förändringar – teknik, idéer, demokratiska processer eller frihet – skapats av de som styr och äger. De skapas alltid av människorna under dem, de många som tvingar fram en förändring.

Om jag trodde att korrupta företagsledare, nationalistiska politiker och experter skulle rädda världen hade jag också varit orolig.

Men så kommer det inte att gå till.

All teknik för att rädda världen finns.

Alla resurser finns.

Det enda som hindrar är att vinsterna från business as usual är så oerhört mycket högre för den promille som äger att all förändring blir ett hot.

Så hur ska man tvinga dem?

Varför inte börja med det enklaste: pengarna och statsskulderna.

Inom gröna partier, ja, även i arbetarrörelsen, finns en märklig missuppfattning kring statsskulderna på jorden. Man tror på fullt allvar att vi inte har ”råd” att rädda världen, att vi måste ”betala statsskulderna”.

Den här idén är så rotad att de gröna och röda även i länder som Norge, Finland och Sverige – där det inte finns statsskulder (vi har ett nettoöverskott på 640 miljarder i Sverige) – tror att man genom att ”bromsa kostnader” tar ”ansvar” och får ”sunda statsfinanser”. Fast det enda man får är hög arbetslöshet och noll klimatinvestering.

Tar vi alla länders gemensamma statsskulder så blir det 50 000 miljarder dollar nu till jul. Det är en ansenlig summa pengar som staterna lånar. Men vem lånar man av? Vem är ”vi” skyldiga pengar?

Eftersom det bara finns en jord att låna på blir svaret att staterna lånar av sina medborgare. Oftast via de privata bankerna.

Alla statsskulder beror nämligen på samma sak. Staterna har sänkt skatterna, tagit bort regleringar och privatiserat verksamheter. Summan har blivit att man får in mindre pengar än man behöver för att klara verksamheter och investeringar. Därför ”sparar man”. Det vill säga försämrar välfärd, löner och trygghet. (Det enda man aldrig sparar på är stöd till finansföretagen och köp från vapenindustrin.)

Eftersom jordens samlade BNP är cirka 350 000 miljarder dollar betyder det att om statsskulderna verkligen var ett problem skulle det vara väldigt lätt att rensa bort dem.

EN ÖKAD TOTAL SKATT på tre procent skulle ta bort allt på fem år. Fem procent klarar det på tre år! Att det här inte sker beror på att en sådan skatteökning av nödvändighet skulle behöva riktas mot de som har våra förmögenheter. De där 20 procenten som har det riktigt bra på jorden. De andra kan inte betala mer. Höjer man skatt för en fattig blir det bara sämre ekonomi då den fattiga inte kan betala mat och hyra. Höjer man skatt för en miljardär blir det en flytt av oanvända pengar till offentliga nyttigheter. Ekonomin växer.

Statsskulderna är kvar därför att sänkta skatter är viktigare för världens rika än att få bort skulderna.

De vet också att skulderna lönar sig, de betyder att pengar flyttas från de gemensamma kassorna till den privata finansmarknaden. Världens väldiga privata övervinster kommer från dessa överföringar.

Om man då vill rädda jorden från klimathotet måste man börja med att inse att statsskulder är inget man kan lösa genom att ”spara”. Antingen höjer man skatten eller också förstatligar man banksystemet. (Då försvinner skulderna.)

VÄRLDENS KLIMATHOT måste mötas med klimatinvesteringar som kostar tusentals miljarder. Det är nog bara offentlig sektor som kommer att kunna göra dem. De privata rika är för korkade och fega.

Statsskulderna är dock inget problem, tänk dig själv hur jorden ser ut när temperaturen höjts med fyra grader. Hur kul är en ”betald statsskuld” när havsvattnet stiger upp över världens städer?

Det går inte att rädda världen med sparpolitik. Vi måste toksatsa.