10 vilhelminasossar anslöt sig till S Distrikskongress i Umeå på lördagsmorgonen. Taggade och redo för debatt och diskussioner.

Vilhelminas Ombud:

Kristina Norman, Ewa Hed, Agnetha Lindström-Berg, Ingela Gustavsson, Annika Wibrell, Viveka Abramsson, Britt-Marie Elvinesdotter-Eriksson, Karl-Gustav Eriksson, Per Vedbring och Mikael Österberg. Åke Nilsson var på plats redan dagen innan då han är ledamot  i Distriktsstyrelsen.

För att använda vår distriktsordförande Lily Bäcklunds,från Lycksele, slutord

– Vi har kunnat besluta om mycket viktiga frågor för hela länet.

Mest givande för min del var nog upplägget att vi i grupper tog oss an alla motioner som lämnats in, och gavs möjlighet att fritt kunna diskutera och argumentera för och emot.

I vårt Valprogram vann vi en viktig seger för inlandet i en mycket spännande omröstning om skrivning att inlandet ska ges särskild uppmärksamhet i fråga om satsningar av olika slag. Karl-Gustavs motivering som gick ut på att vi måste ha ett län i balans gick hem hos flertalet deltagare.

Lily Bäcklund blev omvald som distriktets ordförande för 5 året och i övriga styrelsen kom två nya namn in. Mathias Haglund och Lorents Burman. Övriga styrelsen blev omvald.

Till lördagskvällens partifest, möblerades hela lokalen om till en mysig festlokal, med stämningsfull belysning. Vi serverades mycket god mat, och det var förövrigt ett genomgående tema för övriga måltider också.

Ardalan Shekarabi, representant från Partistyrelsen höll ett mycket livfullt och insiktsfullt tal på söndagen som beskrev hur vårt samhälle har förändrats på de senaste 8åren och hur samhällsklimatet försämrats. Han beskrev hur han upplevde denna försämring med några mycket kärnfulla ”bilder”. Bl.a bilden av hur ett felskick kallats tusentals arbetslösa till en arbetsförmedling i Stockholm. Bilden av hur alla dessa människor köar med insikten om att de jobb som annonserats inte på långa vägar skulle räcka till alla, är något som etsat sig fast på mångas näthinnor, som ett dokument över den oduglighet som den nuvarande regering innehar.

Han beskrev också hur han som 11-åring kom till Sverige med sina föräldrar som flyktingar från Irak, och vilket mottagande man fick då. Hur han som flyktingbarn blev satt i samma skola, samma klass som miljonärers och högt ansedda medborgares barn. Och att dom var kompisar. Och han kunde vittna om den förändring som skett under senare år, när segregationen ökat och främlingsfientligheten har fått ett starkare fäste. Hans beskrivning var så konkret och så levande… Jag tro att det var inte bara jag som hade en tår i ögat. Och jag kom på mig själv med att nästan hålla andan, så tagen blev jag av hans berättelse.

Han berättade också om upplevelsen av den vändande trend, som han upplevt tillsammans med sina partikamrater, vid dörrknackning och annan politisk verksamhet i hans hemkommun, som idag är starkt borgerlig. Fler och fler börjar få upp ögonen för vilket vägval som borgarnas politik innebär och man börjar tydligt visa att man inte vill ha det så.

Vi har haft en mycket trevlig helg, med mycket arbete, men också massor med skoj, och vi kom hem igårkväll, trötta men stärkta och fulla av tillförsikt.

Nu vinner vi valen som kommer under året. Ett steg i taget, med början den 25 maj då vi röstar rött i EUvalet.

Vi ska ha ett Rött Europa! Vi ska ha ett Rött Sverige! Vi ska ha ett Rött Västerbotten! Och vi ska ha ett Rött Vilhelmina!