Men VARFÖR?

GULDKORN I VARDAGEN;

För ett par år sedan blev jag varse att det varje år kördes israce för mobeder utanför Umeå. Nykär som jag var hängde jag på. Först trodde jag att vi skulle till någon typ av större arrangemang med en bred bana, massor av deltagare och en läktare för oss i publiken. Bilden i mitt huvud byttes ut mot  en smal liten bana, upp plogad på en bakgård med snödrivorna som publikplats. Så stod vi där och väntade på att första start skulle gå, jag väntade spänt på någon sort avisering i en högtalare, men icke. Plötsligt "susade" ett gäng fullvuxna karlar förbi på knastrade mopeder. Jag fick veta att de var uppdelade i olika klasser, odubbat, dubbat, trimmat och otrimmat. Okej…

När jag stod där i snödrivan och förundrad tittade på tänkte jag först: – Men varför? Vad är det för syfte med detta?

Plötsligt slog det mig att dom antagligen gjorde det för att det är ROLIGT! Tänk att göra nåt bara för att det just är roligt. I samma stund insåg jag hur styrd jag själv var att allt jag gjorde måste ha ett syfte. Jag började fundera på vad jag gjorde bara för att det är roligt. Inte mycket. Det kändes lite jobbigt att inse att jag låtit glädjen och barnet inom stå tillbaka för prestation och ambition. Detta är en insikt som jag ofta delar med mig av i mitt arbete när jag håller kurser för arbetslösa. Att inte glömma bort glädjen i livet och bejaka det trots den ibland påfrestande situationen som arbetslös.

För ett par helger sedan gick 2011 års israce av stapeln på ny och större bana med bra publikplatser. Självklart var vi där!

Tack Pysarna för att ni påminner mig om att även ha roligt i livet.