Östersund

Föreläsningsturnen fortsatte på onsdag – Östersund. Jag och Eva-Lena från Unionen skulle ta bilen dit. Men innan det var dags att ge oss av hade vi bestämt att äta lunch tillsammans. Eva-Lena tog med mig till ett väldigt trevligt ställe med namnet Brandstationen. Som namnet berättar var det en gammal brandstation som byggs om till restaurang.

Eftersom jag mår bäst på laktosfri kost, måste jag alltid fråga om menyn. För dagen fanns inget laktosfritt på Dagens lunch, men servitrisen lovade att fixa det och försvann ut i köket för att prata med kockarna. Hon kom tillbaka med erbjudandet om nötstek med rödvinssås till samma pris som dagens. Det kallar jag service!

Här avnjuter Eva-Lena delar av deras fantastiska salladsbuffe. Efter lunchen var det dax att ge oss av till Östersund och kvällens föreläsning. Mörkret kom snabbt, många och långa långtradare efter vägen bidrog till att vi blev något försenade, enligt vår tidtabell, men vi var än dock i god tid.

Äntligen fick jag träffa min goda vän och samarbetspartner Lena Raaby som bor i Östrsund. Hon kom för att lyssna på min föreläsning och för att vi skulle få träffas. Hon är verkligen en fantastisk vän som peppar och stöttar – en frisk fläkt med massor av positiv energi. Det kändes så bra att ha henne där.

När hon visade mig sina nya visitkort, blev jag både glad och AVUNDSJUK!!! Nästa gång ska jag göra likdant 🙂 Besök gärna hennes hemsida:www.baralena.se

Ägna all mellantid åt att prata med Lena , så jag glömde att foto. Detta är ett foto från samma lokal på Clarion Hotell men vid ett annat tillfälle.

Föreläsningen gick bra, träffade några personer jag mött för ca 15 år sedan i ett projekt för personer som varit på behandling i Klimpfjäll. Superroligt att återse efter så många år. Sen träffade jag även en deltagare från kursen EnergiLyftet som jag hade i februari-mars, även det på uppdrag av Unionen. Inspirerande att få höra fortsättningen på hennes resa, från arbetslös till anställd.

Eva-Lena lämnade av mig vid hotell IBIS i Sundsvall vid 22.30-tiden. Vi hade återigen färdats i mörker och denna gång även svår dimma. Trött, nöjd och hungrig sa jag hejdå till Eva-Lena och gick in på hotellet.

– Kan man köpa sig någon mat? var min första fråga till de två receptionisterna.

– Självklart, men vad vill du ha, vi har lite begränsade möjligheter så här sent, blev svaret. Vi enades om laktosfri fil, en macka med skinka och grönsaker. Under tiden som den ena receptionosten gick iväg för att fixa min måltid började jag prata med den andra. Vilken trevlig och intressant person. Han berättade om att förr jobbade han som guide i Sydamerika med bussresor. Han kunde så mycket om Inkaindianerna, deras historia och kultur. Ja, han berättade så mycket spännande och intressant att jag verkligen önskat jag fått suttit som resenär i på en av hans bussresor. Vilket guldkorn i vardagen – detta korta men intresanta möte.

Jag fick min mat, gick upp på rummet, slog på TV och bytte om till nattkläder. När jag satt i sängen och åt fylldes jag av en varm känsla av TACKSAMHET.  Jag har ett bra liv.