Dax att lämna över staffetpinnen

För 6 månader sedan satt jag i ett omklädningsrum på en grisfarm tillsammans med en kattmamma som var i full färd att krysta fram den första kattungen. Ett grått litet ben med vit tass och små små klor "tittade" fram. Lite nervöst kändes det, men litade till att naturen och kattmamman skulle fixa detta. Så blev det också, tre välskapta och pigga kattungar blev resultatet efter några timmars kämpande.

Kattunge nr 1 – även kallad Svante.

Kattunge nr 2 kallas Lilla Kärleken eller Elvis.

Kattunge nr. 3 fick smeknamnet Vilddjuret, men lystrar numera till Isis.

Hela den lilla kattfamiljen. Endast tre dagar gamla kattungar.

Förra året fick denna fina kattmamma en kull kattungar som hon la ute någonstans i vinterkylan. Ingen visste vart. Min dotter som då jobbade på grisfarmen hittade en morgon en död liten kattunge ute på gårdsplanen. Några veckor senare satt en frusen liten kattunge utanför ladugårdsdörren, han hade antagligen förirrat sig från sin mamma. Antagligen var han den enda överlevande från den kullen.

Dottern tog in den i värmen på kontoret, gav den mat, vatten, en katttoalett och en liten bädd av handdukar och kuddar.

När det upptäcktes att kattmamman återigen väntade kattungar bestämde sig dottern att denna gång skulle inga kattungar födas ute, utan uppsikt. Veckorna gick och när kattmamman var stor som ett "hus", börjades försöken med att locka till sig henne. Hon var inte speciellt van vid att bli hanterad av människor men ända tillräckligt tillitsfull för att låta sig "fångas in" efter en del övertalning.

Under fem dagar turades vi om att ge mat, uppmärksamhet och kärlek till kattmamman som nu fick bo i ett omklädningsrum i en barack. Grisbonden tycke nog att vi var sjåpiga, men sa inget. Jag var förvånad över att en katt som är van att springa fritt, rå sig själv och ovan vid människor, var så kelen och lugn. Hon la sig ofta på rygg för att jag skulle stryka henne över den stora och spända magen. Trots den stora magen kände jag hur mager hon var.

Tre dagar efter kattungarnas födelse kom grisbonden och vill slå ihjäl ungarna. Detta kunde inte vi acceptera, så jag erbjöd mig att ta hand om kattmamman och ungarna tillsvidare.

Nu är kattungarna ca 6 månader, Vilddjuret har fått ett nytt hem hos Tomas och Gittan i Ström, Lilla Kärleken ska stanna här. Det innebär att Svante och kattmamman behöver ett nytt hem. Fyra innekatter i en lägenhet är två katter för mycket.

Kattmamman har anpassat sig bra som innekatt, men jag inbillar mig att hon längtar ut. Hon är en lugn katt som även kan vara sprallig och lekfull. Min katt Olle tycker att det är roligt att retas och jaga henne emellanåt och det är inte uppskattat.

Mer info. och bilder på de båda kommer. Om du vill ta emot staffetpinnen och ge dessa katter ett gott hem med kärlek och omtanke, hör av dig. Annars får du gärna vidarebefodra detta inlägg till andra ansvarsfulla människor. Jag kan nås på telefon: 070-211 88 24