Personlig – inte privat

Igår träffade jag en god vän. Vi ses inte ofta, vi umgås inte men… det finns en vänskap mellan oss sedan 27 år tillbaka. Det är många år. Vi träffades genom vårt gemensamma hundintresse och fick sedan barn med två vekors mellanrum. Under några år delade vi både mycket tid, tankar och funderingar. Allteftersom åren gick tog våra liv olika vägar med vänskapen har alltid funnits kvar. Det är jag så tacksam för. När vi tar oss tid att träffas fortsätter vi där vi avslutade sist – trots att det kan ha gått ett antal år sedan sist. Det är för mig äkta vänskap.

Hon berättade att hon brukar läsa min blogg och känner på så sätt att hon håller sig uppdaterad om vad som händer i mitt liv. Men… hon förstod även att mycket saknades – sånt som aldrig skrivs i bloggen. Jag svarade henne att jag ser inget syfte med att vara privat i bloggen – däremot vill jag vara personlig. Då sa min kloka vän: – Det jag läser i en blogg ska ju ge mig som läsare något, och det gör det ju inte om bloggaren exponerar hela sitt privatliv. Jag håller med. Tack för bekräftelsen och påminnelsen.