Jag har problem

Att vara en idérik och kreativ person kan vara helt fantastiskt, men även väldigt påfrestande och jobbigt. Det fantastiska är att få gå in i sin egen bubbla och ägna tid och energi åt det som skänker glädje och bekräftelse. Att omvandla tanke till handling och ansvara för hur det utvecklas. Det är en härlig känsla att befinna sig i ett flow och när allt bara faller på plats.

Baksidan av att vara en idérik och kreativ person är problemet med att sätta gränser för mig själv. Idéer, möjligheter och lösningar på diverse saker kommer i en strid ström som kan vara svår att stoppa. Intressanta projekt eller föreläsningsidéer som plötsligt dyker upp i mitt huvud när jag står i duschen är inte ovanligt. Det är inte så att jag medvetet söker detta – det bara kommer och pockar på. Tack och lov har jag med åren lärt mig några trix för att hantera dessa idéströmmar.

• Jag skriver ner idén i ett block eller på en lapp som jag sätter vid datorn.
• Jag säger till mig själv: – Inte just nu.
• Jag ger bort idén till någon som jag tror är bättre lämpad att eventuellt genomföra den.
• Accepterar läget, tar ett par djupa andetag och väntar…

Allra värst är det dagar när jag utsatt mig själv för många yttre intryck och möten med flera intressanta personer kombinerat med olika typer av problemlösningar. Det kan både vara personliga saker men även jobbrelaterat. Jag triggas igång av det samtidigt som jag tappar energi. Då får jag problem med sömnen. Det spelar ingen roll hur trött jag än är, så vägrar min hjärna att varva ner. Den bara fortsätter och fortsätter att tänka på allt mellan himmel och jord. Hjärnan är så övertrött att den kan inte hålla fokus på en tanke åt gången, alla tankar blir till en enda soppa. Jag kallar det för en ”galopperande hjärna”. Har jag inte lyckats somna efter två-tre timmar, trots avslappningsövningar/musik, bläddrat i tidningar, löst korsord, legat stilla och räknat får eller lyssnat på radion, finns bara en sak kvar. Jag måste helt enkelt kliva upp och sätta mig/lägga mig på soffan i vardagsrummet och slå på TV:n. Då brukar hjärnan lugna sig och låta sig vaggas till ro till tonerna av vinjetten till Hem till gården eller någon annan mindre intressant serie.

Vad är då kontentan av detta? För mig handlar det om att hela tiden jobba med att sätta gränser för mig själv – för min egen skull. Är det fler som känner igen sig?

Ha en god dag/Susanne