Slutet

Trots alla alarmerande signaler trodde jag in i det sista att det skulle lösa sig. Jag känner mig nästan chockad av att det ändå blev konkurs. Kalla mig naiv, men någonstans fanns det väl inpräntat i bakhuvudet att det alltid löser sig för Björklöven. Nu gjorde det inte det.

I helgen kom två Lövenfans fram till mig och frågade hur illa det var – egentligen. Utan att ha någon vidare insyn, visade det sig, lovade jag dessa killar att Löven aldrig kommer att konka nu – det skulle aldrig företagen i Umeå tillåta. Två miljoner? Inga problem. Så här i efterhand kan jag bara be om ursäkt till dessa två killar för att jag gav dem falskt hopp.

Det här var begravningen av ett redan stendött sportumeå och mitt yrke blev genast hälften så intressant. Vi har Umeå IK och Umeå FC att skriva om nu. IBK Dalen, Umeå City. Visst, jag är intresserad av både fotboll och innebandy, men grejen är att det finns inget lag som är ens i närheten av att beröra så mycket som Björklöven.

För varenda artikel, varenda notis och varenda blogginlägg möts man av reaktioner. Det är därför det har varit.fantastiskt roligt att hålla i denna blogg och lika roligt att följa Björklöven. Även om spelet på isen inte varit det bästa på senare dagar.

Fast egentligen är det inte läge för självömkan en sådan här dag. Framför allt lider jag med er fans som följt laget så länge och köpt årskort varje år trots att spelet sett ut som det gjort. Allt för kärleken till det där så vackra klubbmärket.

Nu är det slut.

Löven är borta och det känns förbannat djävla trist.