Hackspetten

Nu har jag hängt upp rovfågelsiluetter på utsidan av alla fönster på sydsidan. I ett visst ljus på förmiddan de dagar det är solsken verkar det vara helt hopplöst att se att det är rutor ivägen för de stackars småfåglarna, och då syns uppenbarligen inte heller den rovfågelsiluett jag hängde upp på insidan tidigare i veckan. Igår var det en hackspett i rutan på övervåningen. Han blödde ur näbben, men klarade sig faktiskt. Tog och la honom på en handduk på ett fårskinn utanför altandörren, stöttade upp huvudet med ihopknövlat papper och stöttade upp hela fågeln med handduken så att han skulle ligga på rätt köl. Vek över lite av fårskinnet så att han inte skulle bli för kall. Länge så det inget vidare ut, men tillslut reagerade han på våra röster lite. Då blötte jag en papperstuss med ljummet vatten och droppede i näbben så att det torkade blodet skulle lösas upp lite. Han smaskade och drack lite. Sen kvicknade han till och låg och tittade på oss ett bra tag innan han flög upp till en tall i närheten. Han satt där länge, uppburrad och med huvudet under vingen, men efter flera timmar så gav han sig av från trädet. Så vackra de är! Bruna ögon hade han.
Under tiden vi pysslade med hackspetten hann en talltita krocka med rutan också, men det tog inte så farligt, han satt och såg förvirrad ut ett tag bredvid sin olyckskompis, sen flög han iväg.