Ofrivillig långpromenad

När jag går ut och går så… går jag. ’Hm, dethär var en fin stig, undrar vart den leder’…
Förra söndan gick jag en stig som i sin helhet leder upp på abmoberget, men jag vek av från den på en skogsbilväg som jag tänkte nog ledde ner till vägen. Jo det gjorde den ju, men den gick parallellt med vägen en bra bit. Jag hade inte tänkt gå någon längre sträcka, så jag hade bara ett par träningsbrallor som det blåste rakt igenom, när jag kom hem var hela benen illröda. Tack och lov var det ju inte jättekallt, så att mina fötter var genomblöta av snön eftersom jag bara hade joggingdojjorna led jag inte så mycket av.
Idag hade jag mer kläder på mig, men var grymt trött i benen när jag kom hem. Följde en liten skogsväg ner mot älven, kom till några stugor där det var jättefint. Tänkte att ’den här leder nog ut till vägen någonstans längre bort’ och gick vidare. Jo, den kom ut vid första huset i saxnäs visade det sig. Kanske inte låter så farligt för folk som är vana att promenera, men det var lååångt ut till stora vägen tyckte jag…