Jag fick då nyligen i uppdrag att välja ut ett schysst gfx-kort till vännens dator. Då denne inte är någon gejmare som kräver helt galen fps osv, så var en låg prislapp för ett stabilt kort passiv kylning med analog tv-ut möjlighet bönen som skrek efter att bli hörd. Så, det skulle väl inte vara så svårt tänkte jag. Jag har själv både erfarenheter av Nvidia och ATI vad gäller grafikkort. Mitt egna första "prestandakort" var ett Nvidia Geforce4 MX 420 som jag fick köpa för några hundralappar av en vän som då hade uppgraderat sina grejer. På den tiden var HDMI knappt i sin begynnelses stadium, och det var "klassisk" tv-ut på tjockteve som gällde. Ett då vanligt förekommande problem för folk som ville ha ut databilden på sin tv var att bilden blev svartvitt. Jag tyckte jag var i mitt esse när jag fann en sajt som skeppade ut SCART–>S-video (& 3.5mm ljud) kablage för sisådär 300 SEK per 10 meter. Idag vet jag då såklart mer om vad som händer "under motorhuven", att tupparna som höll i den sajten i själva verket hade patchat ihop en S-video–>Composite adapter med en kabelvinda känns idag som det mest troliga. Nåväl, jag hade då i varje fall färg i bilden.
Nåväl, nu kom jag av mig lite, gled in på personliga gamla minnen, hehe. Låt mig återgå till huvudspåret, vännens grafikkort. Ja, vad som kom att överaska mig var marknadens stora brist på grafikkort med analog tv-utgång. Det är förvisso antagligen ganska naturligt eftersom de allra flesta antas ha platt-tv idag. HDMI har exploderat över oss, så att säga. Nåväl. En lokala lågprisbutiken hade i alla fall något på hyllan. ASUS Geforce 6200LE hette den, och den hade ett simpelt komposit-gränssnitt för tv-out, vilket helt klart stod att fylla sin funktion. Det blev ett klipp.
Så skulle jag sätta mig ner och fixa med det praktiska. Den fysiska installationen av kortet var busenkel, PCI Express är ett modernt och praktiskt gränssnitt. Sedan kom vi till installationsknåpet. Jag använde ASUS egna drivare från den medföljande CDn. Det gick snabbt och enkelt. Så var vi igång. Vännen var glad och proppsade på att få visa videoklipp. Något störde mig i bilden. Jag hade satt kortet i Clone Mode, det vill säga att den ska visa exakt samma bild på tvn som på skärmen. Varför tyckte jag mig uppfatta viss "distortion" (störning) i bilden, i synnerhet vid vissa scenklipp. Det var märkligt. Min maniska sida tog vid, och jag började frenetiskt att slowmo-fogga scenklippen och jämföra tvns bild med bildskärmens. Det var tydligt att felet stod i grafikvisningen, inte i videomontaget ifråga. Jag lyckades slutligen få bukt med problemet genom ändra visningsläge till "DualView", menanades att tvn blir ett slags förlängt skrivbord, som man så att säga får musen ut till, och således även kan "dra" ut fönster till. På detta vis blev inget sådant småflimmer synligt. Jag fann emellertid ganska snart att det medföljande programmet "Nvidia Desktop Manager" var oerhört buggigt i sitt utförande. Jag gjorde rentav screen capture på en av de uppenbara småbuggar jag fann i användargränssnittet, närmare bestämt att applikationen envisades med att lägga till en sådan "—–" avskiljningslinje (som man i regel får mellan "sektoiner" med optioner vid högerklick varhelst i Windows) för var gång man utförde ett visst moment (http://carl.1gbps.se/nvid-knas.avi). Jag störde mig rejält på detta. Nvidia Desktop Manager lär ju inte heller ha kommit i nån "simple version" just för detta entrance-level kort, utan även användare som köpt de svindyra högprestanda-varianterna lär ju få dras med dessa små störningsmoment. Stackare. Nåväl.
Vi tänkte sedan att vi också skulle kika lite på allmän prestanda. Jag är – som jag skrev tidigare – ingen gejmare. Det enda spel jag spelat någotsånär frekvent är då Tibia, ett MMORPG-spel med ganska fånig grafik. Det har dock FPS-perspektiv så det kändes som ett självklara valet för att testa grafiken. Då jag själv aldrig känt något behov av att ha ett "seriöst" grafikkort så har jag också ständigt fått dras med en genomsnittlig fps på 30 i Tibia. Ynkligt. Jag undrade nu vad detta kort kunde åstadkomma. Det var lätt kontrollerat. Jag var mycket missnöjd med resultat, ska jag nu säga. Inte någon väsentlig skillnad mot från mina tidigare erfarenheter. Blä! Pyton. Nej, det här grafikkortet var rentav värdelöst, på alla plan.
Det måste finnas något bättre. Jag envisades med de oegentligheter jag funnit och fick vännen att ge approval på ett byte. Han ville ju trots allt ha ut det bästa/mesta möjliga, den låga pengen till trots. Så, tidigare hade jag blint utgått från att ATI’s "HD-serie" var helt förbehållen HDMI-interface, och att det skulle bli omöjligt att hitta något med analog utgång där. Men så var det visst inte.
Detta fann vi, Sapphire Radeon 3450, ett kort i samma prisklass som Nvidias 6200-variant, och med analog S-video utgång. Det kunde ju inte ge sämre resultat än vad vi upplevt, så vi var tvungen att ge det ett försök. Installationen var simpel. Drog ner senaste drivrutinerna från ATI’s site, och sen var det gjort med några få klick. Pang på bara. Ingen "desktop"-komponent, utan med "CCC" (Catalyst Control Center, som jag faktiskt är van från en tidigare barebone med integrerad gfx-krets) sköttes allt eg. internt. Vännen tyckte om DualView, så trots att vi inte visste om CloneView skulle funka med detta kort så valde vi direkt att expandera skrivbordet. Och inga – buggiga – högerklicksmenyer här inte. Det första intrycket var helt klart positivt. Sen kollar vi Tibia, och med en ingångs-fps på omkring 150, för att sedan successivt planas ut kring 100-strecket, helt magnifikt. Kunde det bli bättre? Nej, jag tror inte det.
Nu har jag skrivit en hyfsat lång blogg om detta grafikkortsköp. Jag vet egentligen inte varför, det handlar nog mest om den stora tillfredställelse jag kände när vi fick det att gå vägen. Tummen upp för ATI’s entry-level adapters. Bigup!
Senaste kommentarerna