Såja. Var några år sen jag körde Linux sist. Jag har ju en antik gammal laptop som förvisso går prima så länge man inte drar ut strömsladden, hehe. Nu har jag då tänkt att slänga in Kubuntu (dvs KDE över Ubuntu) på den, mest för att känna som de gamla takterna sitter i. Jag vill dessutom bli varm i kläderna som jag tror att Microsofts mjukvara sjunger på sista versen. Nåväl, det var kanske lite att ta i.

Igår var det nyårsafton. Nu i passé. Nytt år, nya glada miner, nya svackor, nya glädjetjut. Allting susar vidare i vanlig ordning. Får hoppas på ett bra år, överlag, that is.

Nå. Jag kände mig väldigt seglivad och låg frampå eftermiddagen, förmodligen på grund av att det blivit (väldigt) dåligt med sömn de senaste två dygnen. Så, innan jag brakade samman totalt kröp jag ner och tog en cirkus två timmars powernap. Det var minst sagt refreshing. Kände mig helt enkelt som en ny människa när jag vaknade upp.

Så upptäckte jag den svarta polotröjan ute i hallen. Jag hade inte sett den tidigare. Den var Ingrids, fast den såg stor och om inte annat stretchbar ut. Jag ville så gärna ta på mig den. Jag gjorde det. Jag vet inte, men det är en av väldigt få gånger i mitt liv som jag haft polotröja på mig. Den kändes jättesoft. Mjuk, härlig, ombonande. Jag ville ha kvar den, för evigt. Jag tog i varje fall inte av mig den på hela kvällen. På tolvslaget satt den där, också.