När väckar´n piper vid 05.59 tänker jag att det måste ha blivit fel någonstans men efter ett tag öppnar jag ögat (jo, faktiskt bara ett) och genom persiennen skymtar jag att det börjar ljusna. Jag förstår att allt är i sin ordning och inser att det är lika bra att inse sanningen, hur hemsk den än förefaller vara just då … DET ÄR DAGS ATT VAKNA!!! Väcker maken som om möjligt är ännu tröttare än mig. Men på något sätt lyckas vi kravla oss upp ur sängen, få på oss kläderna och förvånanasvärt snabbt dessutom!!! Grötfrukosten känns som en smörjelse för magen och den efterföljande koppen kaffe gör att t o m humöret känns hyfsat bra. Exakt kl. 07.00 sitter vi i bilen och färden går mot Luleå.

Jag sitter vid ratten första timmen men därefter lämnar jag med varm hand över körningen till maken. att få kura ihop sig iframsätet med kudde, varm jacka, lagom ljudnivå från P1 och med älskade D. bakom ratten är en lisa för själen. Det dröjer inte många minuter så sover jag gott. Färden norrut längs E4an går som på räls, lite trafik och D. kör lugnt och tryggt. Jag gillar detta … speciellt att vakna upp någon stund senare och upptäcka att vi nu passerat Skellefteå och är på väg till Piteå. Passar på att ringa lite samtal, bland annat till goda vänner i stockholm för att utbyta lägesrapporter. Kul!

Mötet som jag skall närvara på börjar kl. 10.00. Som ni förstår så blev vi 10 minuter sen men det är ok. Lunch och möte igen!!! Bra och konstruktivt! Så är det dags att påbörja returresan hem till Umeå. Men först en koll på shopping i Luleå, fika på waynes.

Resan hem går om möjligt ännu bättre, visserligen är vi fortfarande trötta men bara tanken på att få komma hem är underbar. Lätt snöfall, vi turas om att köra när vi kommer till Lövånger OK där vi dessutom får tillfälle att inmundiga hamburgare och kaffe. Gu´ vad gott eller vaar det det??? Tveksamt … egentligen var det nog ganska torrt och smaklöst!! Ja, ja!

Strax efter kl. 20.00 kör vi in på parkeringen. Så kan också en dag se ut …

Ciao!