Det torde väl knappast undgått någon som brukar läsa mina nedskrivna tankar att jag efter 17 år i radhus nu flyttat till en lägenhet. ÄNTLIGEN har vi lyckats tömma radhuset på allt vi äger och har, det är inte klokt så mycket prylar jag äger. Gamla fina brodera babylakan sedan barnen var små och vackra virkade virkade dukar som är så underbara och vittnar om kvinnors otroliga kunnande och skaparlust. Och allt detta finns i min ägo … fantastiskt!!! För att inte tala om gamla, tunga och vackra träskänkar, byråer och kökssoffor. Detta är mitt morsarv och det kan jag ju bara inte lämna ifrån mig så där till Myrorna eller någon granne eller elda upp …

Men som ni kanske redan förstått så är lägenheten något mindre till såväl antalet rum som kvadratmetrar och det får en hel del praktiska konsekvenser som t ex att allt inte kommer riktigt i ordning eftersom jag måste sortera, packa ihop och ändra på kartonger, lådor och väskor. Eftersom huset måste städas ut enligt konstens alla regler så har vi skyndsamt burit över allt och ställt det lite hipp som happ. Tja, resten anar ni … allt som sagt nu på plats i nya lägenheten men det är inte så lätt att finna vart allt finns. Exempelvis en sådan oerhört viktig pryl som korkskruv, – ’jamen, jag lade ju den i översta lådan!!! Nej, den finns inte där, jamen … hur gör vi nu. Söker ytterligare igenom alla besticklådorna och joodå, mycket riktigt den finns på plats. – ’Mamma, var är müsliburken?’ Ja, den som det visste!!! Och så där håller det på mest hela tiden. Kan just undra om vi någonsin kommer att få någon rätsida på allt …

I alla fall har den här flytten resulterat i att jag bestämt mig för att inte flytta inom de närmaste 15 åren och när det då blir aktuellt kan man ju alltid hoppas på att mina kära ungdomar inser att de måste ombesörja flytten eftersom jag och maken troligtvis blivit både för gammal och gaggig för att själva kunna organisera och flytta.

Nu skall kroppen få vila, sov gott!