Jag har just fått ett telefonsamtal från mitt forna hemland, England…….Jag blir så glad när mina före detta grannar ringer,vi har alltid haft underbar kontakt, Pauline och Norman är nog de bästa grannar man kan ha, dom var alltid hjälpsamma och vi hade ett otroligt bra sammarbete när det gällde trädgårdsarbete och annat som hade med våra hus att göra…..

När vi flyttade in i vårt hus, bredvid Pauline och Norman, dagen efteråt vi flyttade in kom dom med blommor och presenterade sig och sin familj, inte nog med det, dom hade en lista med sig med information om var vårdcentralen, bibliotek, olika skolor och en karta över stan/ Chichester där jag bodde. Norman hittade alltid på något trix åt barnen över staketet, han kunde ha vattenkrig med vattenslangen och mina barn tjöt av glädje. Var det någon av oss som hade någon fest eller födelsedagskalas var vi alltid självklart inbjudna till varandra, utan att känna någon press till varandra.
Det är alltid lika härligt när dom ringer och vi talar om gamla minnen, vi har ju kännt varandra i 25 år som grannar……..
Vi åker till England nästan varje år och vi får alltid bo hos dom, det är så himla skönt att ses varje gång och vi har hur trevligt som helst, det är som om vi alltid har umgåtts även nu när jag bor hemma igen sen 12 år tillbaka, när jag tänker efter så är det snart 13 år sen vi flyttade hem. sådana grannar är sällan man får.

Dom börjar alltid telefonsamtalet med att fråga ’när ska du flytta tillbaka’, Sorry not jet…….I´m just looking for a job and i´m comming over, is my answer and we laugh…
Yyvärr så har Norman vart en aning sjuk och legat på sjukan, han har haft ’järnhinninflamation’, men är nu hemma igen, Pauline ville informera mig hur läget var, han lät nästan som vanligt, med sin engelska humor så säger han (det blir ingen begravning ännu, jag hänger nog kvar till sommaren.) Jag hoppas verkligen att hanL hämtar igen sig till sommaren , eftersom vi kommer över då. Cheer up Norman…….We love you both to bits……..