Nej…Nej..!

Man kan inte säga att män är djur då kan ju även kvinnor vara djur….Eftersom båda könen finns hos människan och djuren. Jag har haft en del kommentarer på min blogg artikel om ’Förtala inte barnens pappor’ (av Hansinge Smetana och K-G Sjöström)……
Tack! det gläder mig att vi samtycker, Hansinge nämde, det sägs att kvinnor som jobbar med kvinnojourer, är mäns hatare, ja det finns kanske vissa och det hakar tidningar/pressen på, ’där av stämpeln mäns hatare’ hos dom som arbetar med KJ………

Det är faktiskt inte vad kvinnojouren står för, som även Hansinge nämner i sin kommentar till mig. Dom flesta kvinnor som jobbar med kvinnojours arbete är ju faktiskt gifta med män eller sambos, men det finns ju alltid undantag som på vilken arbetsplats som helst.

Men att män slår kvinnor eller utövar en makt över kvinnor är något annat eller förtrycker sina sambos, fruar och barn, är något helt annat.
Jag ser det som onormalt tillstånd (kanske ett sjukligt tillstånd). Dessa personer behöver hur mycket hjälp som helst, problemet går ofta långt tillbaka, även i generationer i familjer, många av dessa män tror att det är helt normalt, dom vet tyvärr inte bättre, tyvärr så finns det andra orsaker också, så det finns egentligen många orsaker varför vissa män utövar makt, kontroll och slår sina partner.
Det är också så att vissa kvinnor hamnar i dessa situationer igen och igen, även om dom lyckas bryta upp från sin partner, Vilket är mycket problematiskt.
De personer båda könen/partner som är villiga att grundligt ta emot hjälp på rätt sätt och se medmänniskor med respekt och att vi är olika individer, lyckas oftast väldigt bra med att räta till sina problem, men det fodras en hel del styrka och en lång prosess med hjälp från KJ, läkare, psykolog, arbetsplatser mm.
TRO MIG JAG HAR SETT EN DEL SOM LYCKATS…….
Men att det skulle enbart vara män som utövar detta ’förtryck’ är helt fel. Vissa kvinnor är heller inte dålig på att utöva samma metoder som dessa män.
Tyvärr så finns det allt för dålig tillgång på proffsig hjälp till både offren och utövarna, båda behöver hjälp och bör ta emot den hjälp som erbjuds men tyvärr så vill man inte alltid det eller man förstår inte att man behöver hjälp, då kan det ta lång tid innan man acepterar hjälp.—-En svår ekvation som inte alltid går ihop.
Ofta är det kvinnojouren som får utöva detta och tillstå med all hjälp dom kan.
Kvinnojouren har ju inte alla verktyg som behövs utan endast en del och endast till för utsatta kvinnor, och inte någon hjälp till utövaren som ofta är lämnad och bara fortsätter med sitt utövande.
Nu mera finns det ju MANSJOURER. Vilket är en ’blessing’ som har växt fram mer och mer, samt att rättsväsendet har uppmerksammat detta problem mer och mer, fast det går sakta, mycket sakta.
Arbetet går vidare och jag håller på min syn —Att det är en medmänniska det handlar om och jag ser med respekt till varje individ, jag försöker så mycket jag kan även om det ser och känns hopplöst ibland, men det finns ljuspunkter i detta arbete, faktiskt ganska många……………