Min mamma som är 90 år har nu fått meddelande om ett enskilt boende på Sofieborg på sofiehem……..Det var ju inte exakt vad vi hade för önskemål, men så kan det ju vara att det inte går att uppfylla allas önskemål utan man får ta det som blir tilldelat…… Kommunen ska ju tilldela en plats innom 3 månader från det man fått OK av biståndsbedömmaren, det tog 5 månader innan vi fick meddelande om en plats, det ser ju ut som om Umeå kommun inte har nog med platser till alla gamla som behöver hjälp på gamla dar…..

Jag och min syster med MOR var på besök där i söndags, det är inte ett stort boende (26 små lägenheter) och relativt fint, dessutom var det ett vänligt bemötande och vi fick en rundvandring, det är två våningar och personalen jobbar i hela huset man har inte en personal som är ansvarig för några patienter…..Vi kände att det var inte riktigt bra, Min syster påpekade det  och undrade över det (som sjukgymnast  så är hon inne i verksamheten och visste att jobba på det sättet, inte är ett bra sätt att planera och arbeta på i äldre vården……Dessutom fick vi en del vibbar från andra anhöriga som hade haft föräldrar boende där som tyckte att det var både bu och bä, men att personalen inte var riktigt lyhörda och saknade lite empati för dom gamla….. Anhöriga måste vara väldigt aktiva i boendet hur ens förälder har det och att det funkar,….Själv så kände jag en magkänsla åt båda hållen "lite osäkert om det är rätt ställe åt min mamma, även min syster var tveksam…För den skull var det många possitiva sidor på Sofieborg, Min Mor har ju blivit mer och mer förvirrad och vid vissa tillfällen  inte känner igen sina närmaste, hon kanske behöver ett annat typ av boende, ur som helst är det ett svårt beslut att ta åt ens MOR, för att få det till det bästa för henne och den tid hon har kvar…