Jag har ofta skrivit om att föräldrarna ska kunna ta hand om sina egna barn själva. Trots att vi har ett högt skatteuttag, och trots att vi har enorma subventioner till förskoleplatser (ca 10-12000 kr per MÅNAD och barn), och trots att vi endast har ett skruttigt vårdnadsbidrag i en tredjedel av landets kommuner, finns det faktiskt föräldrar som hellre går miste om diverse pengar och status och allt vad det kan vara under åren som barnen är små, och tar hand om sina egna barn själva. De gör detta eftersom de tycker att tiden med barnen är mer värdefull än karriären under några år. Ibland också för att de ser stora problem i förskolorna, och inte vill utsätta sina barn för miljön där.

Carin Jämtin (s) skrev på Debatt häromdagen

Fackförbundet Kommunal rapporterar att 100 000 människor har fått gå ned i arbetstid, eller sluta jobba helt, för att ta hand om gamla och sjuka föräldrar eftersom äldreomsorgen brister. Det är en mycket allvarlig utveckling.

Jag tycker faktiskt inte att detta är ett stort problem. Det är inte dåligt att människor tar hand om sina egna föräldrar. Det vore kanske bättre om vi alla själva valde att ta hand om våra gamla, då skulle vi kanske behöva mindre av den ”gemensamt finansierade välfärden” och vi skulle få större sammanhållning i vårt samhälle. Precis som att varje hemmaförälder sparar åtskilliga pengar åt ”samhället”, som vi inte behöver tvinga ur folk, kostar alltså anhörigvårdare åtskilligt mindre än platser på vårdhem, etc.

Det jag hoppas på är ett samhälle som bryr sig om varandra på familjenivå. Jag vill inte skapa fantastiska lösningar som ALLA ska med på, vare sig de vill eller inte. Jag vill att alla människor, individer och familjer och grannar och föreningar, ska kunna hitta SINA EGNA lösningar, på sina egna villkor. Jag vill bort från tvångssamhället.