Nasser Mosleh skriver på VK debatt idag om hur han tycker bostadsfrågan ska lösas i Umeå. Jag har några spontana reaktioner på hans artikel.

Han skriver att en bostad är en mänsklig rättighet. Detta stämmer inte. Klart att man behöver mat, vatten, bostad, kärlek, men det är inte en mänsklig rättighet. Mänskliga rättigheter är sådant som rätten till liv, frihet, och att kunna söka sin egen lycka. Mänsklig rättighet är att få säga vad man tycker. När något är en mänsklig rättighet kan det inte vara förknippat med någon annans ansvar att förse dem med något som kostar pengar. Det skulle vara att legalisera rofferi och stöld. Alltså kan vi inte säga att det är en mänsklig rättighet att ha internet, mobiltelefon, eller att man ska kunna äta på en god restaurang, eller att man ska få en egen bostad.

Vi har problem i Sverige, inte minst för att vi har alldeles för många skatter och för mycket avundsjuka. Jag tycker att Moslehs förslag att låta hyresrätter också ska kunna utnyttja ROT-avdraget är utmärkt. Eftersom en ägare kanske vill upprusta fler bostäder kanske man till och med måste utöka det på något sätt. Hur det kommer se ut vill jag överlåta åt mer sakkunniga att arbeta ut.

Det där med parkeringsnormen är också ett klokt förslag. Till exempel levde vi i lägenhet utan bil i fyra år. Det funkade bra när man bodde nära bussar och tåg, mindre bra i lilla Rundvik. Även här skulle det funka bättre om vi hade bussturer på kvällar och helger, men underlaget är kanske för litet i dagsläget. Vi skulle alldeles säkert få fler inflyttare om vi hade bussturerna dock, ett Moment 22.

Sen tror jag också att politiker ska lägga sig mindre i hur bostäder ser ut. Man måste inte ha en särskild standard, huvudsaken är att försäkringsbolagen godkänner bygget, om de sedan är mindre än dagens minimum, men folk är villiga att bo där, borde det inte vara ett problem för någon annan. När jag var student bodde vi fem tjejer i en lägenhet med tre sovrum och det var inte så hög standard. Vi bodde nära campus och flera av oss hade inte bil. Detta var i USA. Inte allt funkar bra där, men att låta folk bo med lägre standard räddade mina möjligheter att studera utan att dra på mig stora studieskulder.

Jag tror att om det råder bostadsbrist, och man sänker kraven från politiskt håll hur det ska se ut, låter marknadsekonomin avgöra hur det blir, kommer vi till en mer hållbar bostadspolitik.