Onsdag. Mitt i veckan. Mitt huvud känns som en övermogen tomat som vill explodera så att allt kan återgå till det normala. Jag tror inte jag har feber dock, men glad är jag ändå för det.

Sjukling…

Förra veckan fick jag plågas med frossa redan måndag natt, åkte in på akuten och blev inskriven.. Fick antibiotika och fick stanna tills på onsdagen. Själv trodde man att man skulle överleva på det, men tydligen efter helgen med dålig sömn och andra hemskheter blev det nu bara värre. 

Inte nog med att jag känner mig dyngförkyld nu kan jag inte gå normalt. Fick skjuts och personen som skjutsade lyckades krascha ganska fint. Det gjorde ont. Nu några dagar i efterhand har jag fina blåmärken på båda benen och en "fin yta". Jag måste nu börja hålla fingrarna i styr. Självkontroll ftw.

Hade massor med planer för morgondagen, men jag tror det får börjas ganska lugnt.. Åh nej, jag måste börja dagen med att åka buss kom jag på nu. Typiskt. Det börjar bli förkylningstider och jag är redan förkyld, toppen. Oh well, är man mig så måste man få lida lite mer än extra ibland. Nu ska jag försöka snyta ut min hjärna så jag kan få sova lite.. Godnatt.

Ps. Det är svårt att gå i trappor eller göra allt på markplan med ett skadat knä. Ds.