Jag läste i dagens DN om avregleringarna av tågtrafiken och såg att min partikamrat Åsa Torstensson försvarade avregleringarna och sa att de skulle fortsätta, trots alla problem som uppstått. Detta fick mig att fundera.

Uppenbarligen är Åsa Torstensson övertygad om att en avreglerad tågtrafik är bättre, det är hennes djupa ideologiska övertygelse. Vad skulle egentligen krävas för att hon skulle ändra sig och säga att ”vi trodde att det skulle fungera bättre med en avreglerad tågtrafik men det visade sig att det i själva verket är bättre om staten sköter all tågtrafik”?

Jag tror att det är mycket farligt om vi bestämmer oss i förväg och sedan inte kan ändra oss om verkligheten inte stämmer med kartan. I själva verket är ju politik och mänskliga samhällen otroligt komplexa och vi kan aldrig helt förutse hur det kommer att bli efter en förändring av något slag. Då måste vi vara beredda att se på verkligheten och anpassa kartan, även om det inte stämmer med vår ideologiska övertygelse.

Många politiker verkar också förväxla mål och medel. Att avreglera tågtrafiken är ett medel, och målet är att uppnå större valfrihet, bättre service och lägre priser. Om det visade sig att det medel man valt inte fungerade, är det inget självändamål att fortsätta ändå. Avregleringar är ett medel, och de måste utvärderas som sådana. Målet är att det ska bli bättre för oss resenärer, och i förväg kan vi faktiskt inte veta med säkerhet vad som leder dit. Avregleringar är inget mål i sig, de har så att säga inget egenvärde. I andra fall kan förstås avregleringar vara lyckade, och resultaten bli precis de önskade. Poängen är att vi inte kan veta i förväg hur det kommer att gå utan vi måste utvärdera och vara beredda att ändra oss om vi hade fel.

Såväl liberalism som socialism har nu mer än hundra år på nacken, och vår kunskap om hur människor och samhällen fungerar har utvecklats enormt sedan artonhundratalet. Låt då modern kunskap styra istället för gamla idéer om hur människor är. Låt vetenskap och beprövad erfarenhet få större genomslag i politiken, och börja utvärdera reformer utan ideologiska skygglappar.

Det kanske då visar sig att jobbskatteavdrag är ett utmärkt sätt att få människor i arbete, men samtidigt till exempel att vissa typer av grundläggande samhällsservice bäst sköts av staten. Både från höger och vänster krävs sannolikt att man lämnar en hel del gamla föreställningar.

Jag anser att ett bra förslag är ett bra förslag oavsett om den som för fram det är socialdemokrat eller centerpartist eller moderat, och att vi även på kommunal nivå måste bli bättre på att förutsättningslöst utvärdera resultaten av våra beslut, och sedan faktiskt vara beredda att ändra oss om vi hade fel.

http://www.dn.se/ekonomi/utlandska-privatiseringar-av-jarnvagar-tas-tillbaka-1.1165506