Ren idioti och en ilsken Frida

Jag har den senaste tiden stött på riktiga idioter med riktigt idiotiska åsikter. Personer med åsikter som jag ärligt talat inte visste att någon jag kände hade.  

Jag arbetar på ett ställe där jag möter extremt många olika människor och individer. Relationer och förhållanden från vitt spridda ställen.

 

Ett ställe där jag möter MÄNNISKOR.

Jag möter inte ”personen i huset på den fina gatan” eller ”familjen i soc-lägenheterna”. Inte heller möter jag ”den ensamma mamman eller pappa,”, ”trassliga familjen” eller ”fina familjen”.

Jag möter människor. 

Som alla är precis lika mycket värda som alla andra. Oavsett hur de bor, lever eller ter sig.

 

Och jag blir så fantastiska jäkla förbannad på de som tror att de besitter rätten att döma och bemöta folk efter deras sociala status eller samhällsklass.

 

Själv är jag nog blind för detta. Jag vet inte men jag saknar nog helt, eller nästan helt, den förmågan att se bortom just själva människan som står framför mig.

Jag är inte naiv, jag är inte dum,

 

Kanske är det för att jag verkligen älskar människor som jag inte ser den här ”indelningen” och blir brutalt chockad när folk vräker ur sig galna kommentarer.

Jag önskar att jag bara kunde vråla ut allt "uppåtväggarna-idiotiskt" som jag hört den senaste tiden men det kan jag inte med tanke på mycket.   

Jag önskar bara att folk kunde älska lite mer och le lite mer och sluta fokusera på att dela in i fack.

Och sluta se ner på andra människor. Och sluta tro att det skulle bli enklare då.

 

 Ni går miste om så många väldigt fina relationer.