Uppmärksamhet mot sjukförsäkringen

Det går inte en dag utan att jag läser något om den nya sjukförsäkringen. Det finns såklart anledningar varför det är så och det finns många splittrade åsikter kring hur det ska hanteras samt om det är bra eller dåligt.

Jag har inte tagit ställning men har funderat på det länge. Den nya sjukförsäkringen säger, från att kunna arbeta med ett vanligt förekommande arbete till att jämföras mot alla arbeten på hela arbetsmarknaden i hela landet – inklusive anpassade sådana. Den nya meningen har i de flesta fall fått en så stor innebörd att det inte längre är något genomförbart eller verkligt så länge det inte satsas mer på arbetsförmedling, rehabilitering och försäkringskassa. De jobb som står i lagen, finns inte i dagsläget. Idag handlar det oftast om praktik och där blir det fint i statistiken, eftersom människor anses sysselsatta och inte arbetslösa.

Jag har tänkt att om regeringen varit klyftig och utrett det här vidare, hade många sluppit det lidande som idag framförs.

Om målet är att få tillbaka så många som möjligt arbetsföra till arbetsmarknaden hade det varit rimligt att först satsa på att få en hållbar rehabilitering, för att också utreda vad arbetsförmedlingen har för resurser och kan bidra med och till sist – om lagarna kring sjukersättning hade kunnat göras om så att personer med ersättningen kunde få testa ta sig ut i arbetslivet utan att förlora ersättningen så att någon trygghet bibehålls. Arbetsgivare måste få klart för sig att de blir uppbackade av samhället så att även de kan bibehålla sin ekonomiska trygghet  när fler blir tvingade att stå på egna ben.

Det människor är rädda för idag är vad som är nytt, osäkert. Utan ekonomisk trygghet är det många som "går in i väggen".

Jag anser det vara totalt bortkastat att slita undan trygghet när systemet inte fungerar, först när verkligheten kan möta den politik som förs idag blir det genomförbart. Till dess kommer många att fortsätta fall mellan stolarna, och uppmärksamheten mot sjukförsäkringen fortsätter.