Scenen i Songyang med storbildskärmar på sidorna, under konserten visade den ena bilder på orkestern som ett antal TV-kameror tog, medan den andra informerade om musiken som spelades just då. Ovanför scenen syns China Mobiles (huvudsponsorns) projektioner. Jag tror att dom kördes också under konserten.

typisk sipintaxi

Sipin var en ganska sliten och fattig stad och där var fullt av cykel/mopedtaxi. En del gick med benkraft, en del med moppemotor men en hel del hade elmotor.
I Peking kunde elmopeder komma smygande bakifrån helt ljudlöst, efter ett tag lärde man sig att ha uppsikt bakåt också när man gick på smågator

inte helt oestetiskt

Vacker utsikt över bergen från muren

Korvförsäljning i Hutongkvarteren

Efter sidenshoppingen blev det promenad genom hutongkvarteren tillbaka till hotellet dit vi anlände faktiskt i god tid för utcheckning.

Flygplatsen var enorm, man fick åka tåg mellan dom olika terminalerna, förarlösa tåg, jag kände igen systemet från flygplatsen i Tokyo. Vi hade gott om tid och var lite hungriga och utan att tänka på det hamnade vi på en japansk restaurang, så min sista måltid i Kina (den här gången) blev en assorted sushitallrik. Den var god. Och efter det en espresso. Den var också god. Vanligt kaffe såväl som espresso var en bristvara under resan. Sött nescafe med mjölk var ofta vad som erbjöds, dessutom svagt.

När planet stod i kö och väntade på start satt jag och tittade ut över startbanan, det startade plan hela tiden, dom stod på kö i olika avdelningar efter storlek, dom största planen startade från början av startbanan, mindre plan fyllde på längre bort. När vi startade räknade jag till 10-15 plan i kö.

Planet var inte helt fullbokat så jag fick ett tvåsäte för mig själv vilket underlättade för sömn/vila under resan.

Trötta landade vi sedan på Arlanda, 21.30 svensk tid, 04.30 kinesisk tid. En fantastisk resa har det varit, mycket intryck att smälta och rent musikaliskt har vi inget att skämmas för, konserterna har, trots ibland inte helt optimala förutsättningar, gått bra. Kontrabasister och cellisterhar varit heroiska, dom har spelat på låneinstrument som har varit av oftast mycket dålg kvalitet. Lite konstigt kan man tycka, dom bygger trots allt riktigt bra instrument i Kina.

På himmelska fridens torg ligger Zhengyangmen och Jian Lou (piltornet. Under det förstnämnda ligger Pekings historiska museum. Det hanns inte med den här gången.

Annika köper siden

Efter Förbjudna Staden promenerade vi över Himmelska Fridens Torg, så fick jag då se torget också i dagsljus. I utkanten av hutongkvarteren (Pekings gamla kvarter) låg sidenaffären vi skulle besöka, mycket att välja på fina mönster och färger. För min del blev det aldrig sidenmarknaden, den låg för långt bort, jag prioriterade muren och förbj staden och för min personliga del kändes det helt rätt. Båda dessa ställen var stora upplevelser, speciellt muren faktiskt. Den var en enorm upplevelse.

Mao och Annika vid himmelska fridens port

vy från Den Förbjudna Staden

Även sista morgonen i Kina blev det tidig morgon. Utcheckning 11.30 och innan dess skulle det hinnas med både Förbjudna Staden och sidenshopping. Efter frukosten, som i Peking bl.a. innehöll lyxen rostat bröd och marmelad, bar det iväg i taxi. Förbi Himmelska Fridens Torg och vi undrade lite vart han tänkte köra oss. Men han körde runt hela Förbjudna Staden och släppte av oss vid norra porten vilket var alldeles utmärkt för då kunde vi gå åt ett håll hela tiden. Det var i princip folktomt, vi var där 08.30 när det öppnade och dom flesta tar ju porten mot Himmelska Fridens Torg. Det blev en snabbversion av området, vi hade ingen möjlighet att se allt eller ens hälften, men ändå var det en stor upplevelse. Väldigt speciellt att vandra där nästan ensam, inga horder av turister, alldeles tyst och stilla. När vi närmade oss Tiananmen (himmelska fridens port) tätnade skarorna och framme vid porten var det kö över den lilla bron.

Kamerabatteriet tog slut under promenaden vilket irriterade mig lite tills jag kom på att om jag ställde av autofokus och ställde in skärpan manuellt gick det alldeles utmärkt att fortsätta fotografera. Det har nog blivit ca 1200 bilder i raw-format att gå igenom hemma, alltså 100 bilder/dag.

Maria kämpar sig uppför muren

It´s been a hard day´s night
and I´ve been working like a dog
it´s been a hard day´s night
I should be sleeping like a log
but when I get home to you
I know the things that you do
will make me feel allright

dessa Lennon-McCartney-rader speglar nog ganska väl vad dom flesta av oss känner just nu. Vi har arbetat mycket (eller rest), vi är trötta och behöver sova (revelj 03.15 i morse) och jag tror att alla saknatr sina nära och kära.
Just nu sitter vi på ett snabbtåg mellan Changchun och Beijing, ett modernt snabbtåg med ’håligolvet’-toalett. Jag har just för första gången använt mig av en sådan inrättning och det i 250 knyck. Det gick bra. Håligolvet innebär inte att det är hål ut i det fria, det sugs in i nån tank.
Jag sitter nu och tittar ut över den kinesiska landsbygden och varvar ner, försöker sova/vila lite för när vi kommer fram till Beijing ska jag sätta mig i en buss för direkt färd till muren, jag känner att jag kan inte ha varit i Kina utan att ha sett muren. Alla resonerar dock inte som jag, en buss går till muren och en till hotellet och lunch för dom som hoppar över muren. Vi som åker till muren får någon slags lunch i påse.

Det verkar som om majs är basgrödan i dom områden vi har färdats igenom, majsen är omhädertagen, nu ligger blasten i kärvar eller högar färdigt att användas till djurföda och bränsle. Kina är verkligen kontrasternas land, på landet fortgår livet som tidigare i städerna växer skyskrapor upp överallt. Också i städerna är kontrasterna stora mellan dom gamla kåkstäderna och dom nya områdena, vi har också upplevt stora skillnader mellan olika städer. Ett land i förvandling, åsnekärror och blänkande nya bilar. Fast det kan man i och för sig uppleva även i Sydeuropa.

Tillbaka på hotellet efter muren, det var verkligen värt ansträngningen att åka dit. Otroligt häftigt, vilken natur runt omkring, vilken utsikt när man kommit upp en bit och dessutom perfekt väder, klarblå himmel och inte minsta dis eller dimma. Vi fjorton som åkte dit vandrade (klättrade) nästan som i nån slags saligt rus, fotograferade och gapade. På väg tillbaka till hotellet var det bitvis rusningstrafik, bilar överallt, ibland lossnade det och en sådan gång när bussen fått upp farten tvärnitade plötsligt föraren, reste sig och gick ut på den fyrfiliga motorvägen medan bilarna körde förbi på båda sidor om bussen. Det visade sig att det kom en viadukt som han inte var säker på om han skulle komma under men han klev in i bussen och bestämde sig för att försöka, så vi kröp i snigelfart under viadukten medan bilarna svischade förbi. Det gick bra. Jag undrar vad han tänkt göra annars. Backa mot körriktningen kanske. I rusningstrafik. På motorväg.

I morgon hinner jag nog inte skriva något, direkt efter frukost blir det den Förbjudna Staden och klockan tolv går bussen till flygplatsen för hemfärd. Det ska bli skönt att komma hem, men jag tycker turnen har varit mycket lyckad, bra planerad och det mesta har fungerat bra. En förkylning har vandrat runt men jag har klarat mig. Det kommer att bli någon eller några bloggar när jag har kommit hem. Nu ska jag äta middag och sedan blir det sängen, jag har ju varit uppe sen tre i morse.

Efter sista konserten, konfrencie´ern till höger, en av kvällens TV-kameramän syns också

Dagens blogg blir inte så lång. Vi är inne på upploppet nu, sista konserten i kväll i Jilin. Bussresan hit från Songyang skulle ta fyra timmar och tog fyra timmar. Gårdagens bussresa stämde också på minuten. Vi hamnade mitt i morgonrusningen i Songyang så det tog sin lilla tid att komma ut ur staden. Här i Jilin bor jag på 15:e vån och har en fin utsikt över floden, som är helt öppen pga ett kraftverk i närheten tror jag. På andra sidan reser sig en massa skyskrapor med byggkranar högst upp, det verkar byggas för fullt i varenda stad.
Till att börja med när vi kom till hotellet här, fick vi gå och äta lunch. Toppenmat faktiskt, näst första lunchen i Leshan var det här den godaste måltiden på hela resan. Ganska kryddstarkt och som vanligt många rätter att välja på. Maten har hela tiden varit bra, men ganska likartad på de flesta ställena, då blir man glad när det sticker ut lite.
Sen gick vi ut och tog en promenad längs floden i den strålande vintersolen, kanske minus fem-tio grader, men som vanligt ingen snö.
Nu måste jag sluta, strax går bussen till konsertsalen.

Det här var första gången det var kallt i konsertsalen, trots det gjorde vi en bra konsert, en av dom bästa tror jag. Några satt med jackor på sig under konserten, kanske inte pga temperaturen men det blåste lite också. I morgon blir som sagt en tuff dag men jag ska försöke orka med ett inlägg då också.