Det här med blomlådor! Först köpte vi marguriter och planterade ner dem så fint! Och sen så köpte vi tusenskönor – och det blev ännu finare!   Sen så vissnade tusenskönorna ner. Om nu deras tid var ute, eller om det var för att de torkade upp, när vi reste bort några dagar. Borta är de i varje fall (ja, resterna står i ett hörn av trädgården, de sägs ju vara perenna. Kanske de många fröna gror i varje fall?) Kvar återstår marguriterna. Eller i varje fall gjorde!

För nu mår de inte så jättebra de heller längre…  Kanske är det så här – att blomlådeblommor inte står sig så länge. Fast ett bra tag så var de ju fina – jättefina! Och den tiden får man ju vara glad för! Kanske kan vi få tag på något nytt att plantera ner i lådorna, och tacka marguriterna för den tid som varit?

Tills vidare har jag köpt en ”romantisk trädgård” och placerat framför. Så att det vissna kommer i lite skymundan – och hoppas på att den romantiska trädgården varar ett tag. Den salufördes förresten på engelska – ”romantic garden”… Varför den nu hette så? Det kan man ju undra… Men jag hoppas som sagt att den är fin ett tag till – helst ett ganska långt sådant!

Hej sa Petronella ifrån Plaskeby! Det är tid att fälla upp sitt paraply! Fast idag är det dags att fälla ihop det! Och just idag är jag ganska glad för det! Det kan ju också vara lite olika… Hur man är glad för det, menar jag…

Och när sen solen lyser på lupinbladens vattendroppar, så känns det som om både dagen och hela livet är en gåva att ta vara på! Även om jag vet att vattendropparna försvinner med dagens framskridning i den nu frambrytande solen. Men ”gåvan” av en ny dag består, i en hel del timmar till – dem vill jag leva och vara i! 

Tänker på det här med att ansa! Att ta bort gammalt skräp, så att nytt och fräscht kan växa till – i såväl växtlighet, som i egna livet! Skulle kanske tänka på och göra det lite mer! Det hjälper!

Ni skulle bara sett hur det här vildvinet såg ut när vi först flyttade hit – det tog några år att rensa, rensa och åter rensa det som var gammalt, torrt och dött! Men i är är det tjockare och fräschare än någonsin. Det gäller att hålla ut…

. 

Dagliljorna börjar komma…

Matchar fint rosen som ändrat färg över vintern från gult till orange! Tänk som det kan bli! Men vackert är det!

Och jag som inte gillat orange särskilt mycket tidigare. Men man kan ju ändra sig ibland! Som rosor tydligen kan…

Hur blir min ”bok” idag månntro? Knappast bara som att bläddra i en vacker bok! Fast – vissa dagar är ju faktiskt sådana! Inte så att vi bara sitter på en stol och tittar på det vackra runt omkring oss! Mera som inombords… För att det vi ägnar oss åt (jobb, vila, semester, trädgård etc…) känns effektivt och lätt, att maten blir bra, att någon vi möter sa ett uppmuntrande ord – eller att vi själva fick tillfälle att säga det till någon? Ja, allt det här och lite till! Kanske just idag blir en sådan…?  

Dagar är lite som böcker… (Se morgonens inlägg).

Och hitintills har dagens ”bok” känts så bra! Kanske inga direkta spänningsmoment, men många uppmuntrande ord och tankar. Vilsam och effektiv ”läsning” på samma gång – helt i läsandets och levandets nu! (Se söndagens inlägg!)

Alla dagar är som sagt inte så! Igår handlade ”boken” om huvudvärk och lite allmän förvirring. Men den ”boken” är nu hoplagd och näst intill glömd. Morgondagens ”bok” har jag inte sett, och den idag har jag inte bråttom med att läsa klart… 

Den handlar om sommar och tankero, om tillförsikt och evigheten nedlagd i mitt hjärta!

Ibland kan till och med asfalten blomma! Fast just här sträcker sig blommorna ut över asfalten. Och då är det plötsligt dem man fäster blicken på – inte den hårda, fula asfalten under… Det är lite intressant – hur blicken riktas!