Funderar ibland på varför! Varför man tar foton på växter man har riktigt fina foton på förut. Från tidigare somrar. Och sen sparar man dem, delar dem – fast de kanske inte ens är särskilt bra. Att dem man hade sen tidigare kanske vara betydligt bättre. Lite märkligt! Kanske är det det där med gläden över livskraften. Att små späda blomster växer upp igen och igen och igen… Och trots allt är det ju inte samma växt som växer upp. Det är ju nya som kommer varendaste år – och så värda att fotas!
Sommaren blommar på…
Så vackert mulet väder…
Och idag har det varit så härligt mulet väder, fast – nu ser jag solen komma igen! Säg mig det väder som varar…
Lite glad att jag behöver kontora en hel del idag, svalaste platsen i huset! ”Men man får inte klaga” lägger många till, när de just nämnt om hur varmt det är. Och man ser hur dåligt de mår! Undrar lite ibland på varför man inte får klaga på för mycket värme. När det regnar, så klagas det ju – över hövan! Fastän allt skulle torka upp och förtvina utan regn…
Men som det brukar heta – ”För mycket och för lite skämmer allt”! Så´n tur ändå att vi inte kan bestämma om vädret. Tänk vilka diskussioner, gräl och kanske till och med krig som skulle bryta ut! Så – tar vädret som det är och jobbar glatt vidare. Medan sommaren blommar på…
Blommor förgår – men Ordet består!
Knoppar, överblommade och i blom! Visst – så är det, med många blommor, inte minst med vallmo! Flera stadier samtidigt!
Så är det med mycket annat också! Också med sommaren, känns det som ibland – och som inte varar för alltid! Och med själva livet! Som Petrus skriver i ett brev i NT – ”..allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet.” Tänk ändå – det finns något som består!
Smörblommor överröstar…
”Smörblommor överröstar… …smärtans ensamma strån”
Så skrev hon i en dikt Ylva Eggehorn, en sommar i Tiveden för många år se´n. Jag var också där samtidigt, och vi hade så fin gemenskap.
Men där fanns flera, och alla hade det inte bra. Och så är det – nu som då!
Och varje sommar dyker de där stoferna upp i mitt minne, när jag ser smörblommorna växa till. Och tänker att det är sant att smörblommor ofta överröstar. Både i verkligheten och bildlikt. Dock inte alltid för alla,,, Det får man också lov att komma ihåg!
Det här med evolution…
Bara en vanlig stosa-runt-promenad…
Visst är det fint med målmedvetna promenader! Men att bara strosa runt, nästan på måfå – ta ett foto här och där… Inga särskilda, bara som sommaren är! På vanliga, enkla, sommarängsbilder, så nära oss! Vid hyreshusen mittemot överflödar spirean. Och lite vacker mossa har besegrat asfalten! I snåret under tallarna blommor små vita rosor, som jag inte minns jag sett här förut. (Fast jag så ofta varit i närheten.) De flesta överblommade – var var jag när ni blommade som mest? Medan de rosa fortfarande har fullt med knoppar! Äpplena bildar kart… Och plötsligt ser jag hur vackra pilträden är. Träd som jag passerar varje gång jag går till ICA och handlar. Och vanligt – vad är vanligare än en gräsmatta full med smörblommor. Den här vanliga smörblomstypen, som bildar ett med gräsmattan. Och sen är jag hemma igen, där kroll liljan blommar som bäst bland syrenbladen. Och jag har bara strosat runt lite i våra egna kvarter. Så nära, och så avslappnat och bra!
En trevligt tråkig bok – eller tvärtom!
Läser just en ganska tråkig bok, som är ganska trevlig att läsa! Kanske låter motsägelsefullt, men lite så är det faktiskt!
Visste inte först om det var en roman eller biografi. Visade sig vara det sistnämnda. En ung engelsk kyrkoherde, som får sitt första pastorat – hans glädjeämnen och vedermödor. Någon gång bakåt i historien. Den är som sagt trevlig och tråkig på samma gång. Lite som engelska serier. Och jo, jag gillar den faktiskt! Denne kyrkoherde – James Insight – han känns så genuin! Inte minst hans personliga intresse i sina församlingsmedlemmar imponerar.
Någon sa att han skrivit en hel serie böcker. Ett tu tre så går jag kanske till biblan och lånar flera, om det finns. Det sägs ju att man mår bra om man har lite tråkigt ibland!
Alldeles intill oss…
Vi var i Piteå i helgen! En morgon hade vi en stund över och sa till värdfolket att vi tänkte gå ut lite, innan vårt program för dagen började. Då gav man oss förslag på en park, som var skulle vara så vacker! Det kanske den var – men en blick in i den sa oss båda, att den inte var något för oss! Så efter en promenad vid hamnen for vi till vår konferens-plats. Och där – precis ovanför den hittade vi en liten park, som var helt efter vårt sinne. Välskött, vilsam, grön och skön på alla de sätt…
Liten var den – men vi behövde inte större. Och vädret var perfekt!
Tänker att ofta kan det vara så där! Att det vackraste och bästa har vi alldeles intill oss. Fast vi kanske glömt titta efter!
Ogräs eller vackert vildvuxet – det är frågan!
Klippte lite gräs i trädgården igår! Med handsax – trädgården är ju så liten!
Några kom förbi och sökte grannarna (som just då inte var hemma). Mannen tittade in mot vår trädgård, på mig och min sax och sa – ”Rotar sig ogräset för dig”? Sen la han snabbt till – ”Som för alla andra!”. Jag svarade något om att det var skönt att vara ute, att jag gillade lite vildvuxet och ja, ni vet! Lite vänligt småprat, obekanta människor emellan. Så tror jag det var! Men sen tittade jag in mot vår trädgård och tänkte – så kanske det ser ut för andra! Som om ogräset växer och vi hinner inte ta om hand det, eller kanske inte bryr oss?
Men så är det inte för mig! Jag gillar vår trädgård, som den är! Men nåja, nog är det sant att vi inte alltid hinner sköta om den så perfekt. Men igår klippte jag som sagt lite gräs! Ville så gärna vara ute, när vädret var som sitt bästa… …Särskilt i kvällssolen milda sken och värme! Just det här gräset står kvar, just i kanten! Och på bakgården frodas vildvinet som bäst!