Skuggor…
Alla sorts (höst)dagar…
Vissa höstdagar är så klara, med hög nästan lite krispig luft. Andra är höstmilda och för tanken till vår, men ändå med höstens personlighet med sitt lite blekare solljus. Igår var en sådan! Och ja – jag älskar dem båda! Och sen är där även dagar som idag, med sitt grådis och sin regnvåta mark – jodå, det är inte så dumt det heller… Alla sorters dagar, var det så Jesus sa han skulle vara med oss? Nåja, det står förstås bara ”alla dagar”, men bör betyda samma sak. Om än han just där menade vad än vi möter i livet, hur bra eller besvärliga olika dagar kan vara. Vilket betyder mer än väder och olika slags höstdagar – förstås!
”Var dag har nog…”
Just så Max Lucado…Gillar honom och hans så ofta tänkvärda tankar. Har just köpt en ny bok av honom, det är jag glad för… Har några stycken sen förut, alla så vardagsnära samtidigt som han lyfter perspektivet uppåt. Som när han skriver att ”den som skapat stjärnevärldarna bryr sig om dina måndagsmornar”. Citatet ovan är från den här behändiga lilla boken. Och så har jag ju boken där det står att ”Morgondagen ska bekymra sig för sig själv”. Säkerligen är det därifrån som Max L hämtat sina tankar…
Även om löven faller…
När löven faller och börjar skifta färg, får man kanske medge att hösten närmar sig. Kanske rentutav är här! Blandar sig med sommaren i varje fall och börjar tala sitt vackra språk. Men under löven vill sommaren fortfarande ha ett ord med i laget, med sin friska gröna färg. Septembersommar eller septemberhöst – oavsett vad man kallar den är den i varje fall för mig lika vacker och älskad. Kanske den månad jag på ett sätt gillar allra bäst. Och än jobbar humlor, blomflugor och andra steklar aktivt med pollinering för kommande dagar och år… …utan att bry sig om de växter som övergått i andra former. Där är så mycket liv i september… Om löven än faller…
Bara en vanlig fluga…
Bara en vanlig fluga – men tänk så vacker ändå! Kanske är den inte bara – ändå!
Och blomman – ja, den är bra någon enkel sorts röllika, men också så vacker ändå. Och detta är bara vanlig kärleksört, men färgerna… Så – kanske dessa blomster inte heller är så vanliga ändå? Kanske finns det inget vanligt när man kommer till naturen? Och märkligt det här med färgerna, tycker att de alltid passar ihop, därute i det fria!
Än dröjer sig fjärilarna…
Än dröjer fjärilarna kvar här mellan husen… … och vittnar om sommar – och sin Skapare!
Det är när man kommer nära, man ser…
Så länge humlorna surrar…
När sommaren dröjer sig kvar…
Må vara att hösten börjar viska i vrårna – med sitt, som alltid så vackra språk! Men än fladdrar sommarens budbärare omkring, om än inte lika rikligt som tidigare. Och humlorna surrar på och samlar sin nektar, som om de ingenting märkt. (Eller har de kanske märkt, och… Får nog läsa på lite mer!) Blomflugorna tycks dock ha lite mer bråttom än vanligt, men dröjer sig lite längre bland rosorna… Allt det här såg jag igår, och mera därtill! När solen lyste genom dagen och det begynnande kvällsljuset talade så milt och vackert, till mina öppnade sinnen. En lovsång till Gud från mitt innersta rum – och alla de yttre… Många kallar det höst, medan jag hellre vill säga sensommar. Och kanske är det både ock – en blandning av det bästa från båda?