Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:2)

Har plockat undan Bengt Johanssons nov-CD från köket, och tagit upp adventsmusik. Annan julmusik, som Klimenkos har fått följa med upp, men väntar nog lite – om jag klarar av det – med att spela den, det är ju några veckor kvar än till själva julen. I fönstren vill dock november fortfarande säga sitt (men alla knoppar orkar inte riktigt) … November har bjudit på så mycket, inte minst med naturens alla skiftningar.   

Men säger nu, farväl fina november – välkommen advent och december!

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:2)

Ett blad hänger mellan himmel och jord, när de flesta andra fallit till marken. Som att det inte riktigt vill ge upp – eller kanske inte bestämt sig? Vissa dagar är marken frostigt skön under fötterna, och iskristallerna breder ut sig överallt i en slösande skönhet.

  Andra dagar är det alldeles grått, marken är våt och alla iskristaller borta. Ända är det samma atomer som bygger upp både ock. Visst är lite intressant att tänka på – ändå?

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:2)

Gick ner till Tvårån för ett par dagar sen. När vattnet dragit sig undan, och solen lyste på nytt …  

Det jag tycker bäst om nere vid Tvärån är pilträden. Särskilt det största av dem. ”Trädet” brukar vi kalla det, och när jag delar bland vänner på fb, vet alla vilket träd jag menar. Just nu är det också kalt, som de flesta andra  träd om hösten. Men tycker det är fint  – då också.Och rubbas inte så lätt av storm och vattenmassor.