Så faller de till marken, ett efter ett – löven! Och de träd som nyligen stod där i allehanda färgtoner är nu mestadels kala. ”Höst är en tid för besinning…” skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Sant – så det! Lite som att tankarna får lite mera ro att begrunda, inte minst tidens gång. Som profeten, ledaren och författaren Mose skriver i en Psalm i Psaltaren – ”Lär oss betänka huru få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” (Ps 90:12). Bra där, Mose – det tar jag till mina tankar och min bön idag! Och kanske kan jag hoppas lite på att mitt hjärta blir lite vist?
Etikett: Löv
Intill frostbitna löv förbereder sig våren…
Det sades att stormen skulle komma imorgon – snöstormen! Så jag fångade några frostbitna blad och löv med kameran, då solen lyste som bäst vid lunchtid. Något vill man ju spara av markens gnistrande överflöd, av den skönhet som oftast ignoreras och trampas ned av våra fötter. Är det inte ofta så att när man betraktar detaljerna och ser dem på nära håll, som man ser skönheten? Fast det där med stormen – är inte längre så säker på att den kommer. Just imorgon i varje fall! Men fotona har jag kvar hur som helst. Och intill frostbina löv förbereder sig våren!
Hösten vandrar vidare…
Hösten vandrar vidare…! Nyss skiftade de flesta löv över i sina höstpraktfärger. Nu ligger de redan på marken. Ja, inte alla förstås, men väldigt många av dem. Flera grenar är redan alldeles kala.
Och luften runtomkring den – ja, den står liksom stilla. Som att den lite håller andan. Likt löven som singlar till marken och lägger sig till ro. Hösten känns alltid så stilla, mer än andra årstider. Åtminstone känns det så i naturen. Men kanske är det bara en känsla man har? För trots allt så vandrar ju hösten vidare…
Och det känns ganska rofyllt och skönt!