Oroligheterna i Gaza

För er som följt medierna så var det för en tid sedan våldsamma uppror i Oslo. Som bekant har jag två barn boende och studerande där. Min son Fredrik var ute i samband med att demonstrationen hölls. Så jag har vittnesuppgifter från honom.

Det som från början var tänkt som en lugn demonstration blev allt annat än lugnt. Israelvänner hade ansökt om att ha en demonstration. Palestinavänner kom i mängder och hade med sig tillhyggen mm. Polisen fick fullt upp. Fredrik berättar om en äldre Israelisk kvinna som lugnt stod och höll i ett plakat. Då såg Fredrik hur en palestinier flög på henne. Detta blev för mycket för min son så han grep in till kvinnans undsättning. Bra gjort Fredrik! Nån måtta får det vara på förtrycket. Man kan undra vem som förtrycker vem. Läs tidigare på bloggen om Hamas barnprogram. Inte är det konstigt att hatet mot judar växer sig starkt inom den muslimska världen.

För några dagar sedan hade VK en insändare som var otroligt klargörande. Insändaren kommenterade att det är 60 år sedan förintelsen. Har vi redan glömt den?

Demonstrationen urartade helt och Fredrik vittnar om Israeler och Israelvänner lugnt stod och höll sina plakat men har palestinier och Palestinavänner löpte amok. Till detta hör att stora delar av Oslo var vandaliserat den kvällen. Polisen fick ta tårgas till hjälp så Fredrik berättar hur han hostade hela den kvällen eftersom det drabbade alla som fanns i närheten.

I nära anslutning i tid till den första demonstrationen hade även Palestinavännerna med alla dess organisationer också en demonstation. Denna demonstation hölls lungt o stilla för det var inga Israelvänner som någonsin ville strida emot dem.

Att media i vårt land får fortsätta med sin vänsterpropaganda är märkligt. Vart är vårt kritiska tänkande. Sen har vi företrädare för vänstersidan som bejakar detta. Och det är ju ännu värre. Vi som följt media vet att kommunfullmäktiges ordförande i Umeå höll tal på torget medan det i högtalarna skrålar "krossa sionismen". Jag tror inte att vår KF ordförande Lars Lilja tagit den ställningen. Åtminstone tror jag bättre om honom än så.

Ingen av oss hade stillatigande sett ett antal tusen raketer falla över våra huvuden. Inte jag i alla fall. Att påstå att Hamas inte arbetar utifrån terrorliknade arbetsmetoder är att välja att blunda för verkligheten.

Sen är det ett lidande på båda sidor som jag bara kan beklaga och önska en vapenvila.

Ni som vill läsa mer om det som hände i Norge och möjligen se min son på någon bild kan klicka här för att komma till den norska tidningen.