Semester

Ja då var det slut på sol och semester, inte för att solen har lyst särskilt mycket men några dagar har vi i alla fall fått. Själv har jag tillbringat den mesta tiden hemma, men en dryg vecka tillbringade jag och min fru i Oskarshamn. Vi hade nämligen turen att lära känna ett jättetrevligt par på en resa till Österrike förra året och nu var vi nere och hälsade på dom. Vi fick en fantastisk visning av Oskarshamn, men även andra delar av Småland hanns med.
Att Oskarshamn är känd för sina kärnkraftverk vet nog många, men att det också är den fjärde örikaste kommunen visste åtminstone inte jag. Oskarshamn har en kuststräcka som jag inte upplevt tidigare, med massor med öar och klippig kust. Att vi hade tur med vädret bidrog självklart också till en fantastisk vecka, som faktiskt slår medelhavet även om det har sin tjusning.
Vi fick möjlighet att se kärnkraftverken på närmare håll och det som förvånade mig mest var utsläppen. Där pumpas det ut ofantliga mängder varmt vatten till ingen nytta, utom för några ungdomar som uppmärksammat de goda badmöjligheterna med 30 gradigt vatten. Jag frågade givetvis min värd Peter Wretlund som är Socialdemokratiskt kommunalråd i Oskarshamn, varför man inte tar till vara värmen på något sätt utan bara pumpar ut den i Östersjön. Han förklarade då att när kärnkraftverken byggdes så fanns det en allt för stark rädsla för kärnkraft för att människor skulle våga ansluta sig till t.ex. ett fjärrvärmenät byggt på varmvatten från kärnkraftverken. Oavsett kärnkraftens vara eller icke vara så nog verkar det som ett enormt slöseri med energi. Han berättade också att havet utanför kärnkraftverken året om var cirka tio grader varmare än havet utanför. Dom enda som faktiskt har lite nytta av de varma vattnet är ungdomarna i Oskarshamn som hittat ett badparadis. Vi fick också möjlighet att åka ner till forskningslaboratoriet som SKB har 450 meter ner i urberget utanför Oskarshamn, där eventuellt vårt kärnavfall ska lagras. Det var en hisnande upplevelse att med buss åka i vad som kändes som en spiral 450 meter ner i urberget. Om detta finns mycket att berätta men det räcker inte en blogg till för. Men vi fick bland annat se de kopparkapslar som ska innesluta avfallet, och det har jag ett tidigare minne av, när jag som rätt ny verktygsmakare fick till uppgift att kapa ut skivor ur provkapslar som dåtidens Cherama nuvarande Saint-Gobain tillverkade. För mig var det ett ganska enahanda arbete att veckovis sitta och skruva på en vev. Det var dåvarande ASEA som provade ut dessa kapslar för att kunna visa på en säker förvaring, detta var långt före kärnkraftsomröstningen. Vi hann självklart med att besöka Vimmerby och Astrid Lindgrens födelsegård på Näs och sockerdricksträdet, tyvärr var sockerdrickan slut.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att Peter och Carina gett oss en fantastisk vecka i Oskarshamn med många upplevelser och fantastisk god mat.
Tack för gästfriheten.