Vad är en sanning?

Måste erkänna att inte är jag någon hejare på bloggning, men försvarar mig med att jag gör så gott jag kan. Måste erkänna att jag sneglat avundsjukt på andra politiker som orkar/har tid att blogga varje dag. Nåja nu är kanske inte förmågan att blogga något mått på effektivitet hoppas jag i alla fall.
Det som har figurerat mest i media den senaste tiden är alla varsel och självklart nya presidenten i USA. Presidenten är väll bara att gratulera och önska lycka till, han har ett tufft jobb framför sig. Vad gäller varslen måste jag återigen konstatera att någon hjälp från regeringen verkar väldigt svårt att få till stånd. Det senaste utspelet som Maud Olofsson gjorde i samband med hennes besök i Umeå och Volvo umeverken var närmast patetiskt, vad som förvånade mig var att de intervjuande journalisterna inte ställde henne mera mot väggen och ifrågasatte vad sociala fonden egentligen innebar. Förklaringarna kom först dagen efter där man räknat ut att det stödet skulle innebära 10 000 kr per arbetslös om allt gick till de varslade på Volvo umeverken. En följdfråga blir, om man skulle slå ut det på alla varslade i Västerbotten hur mycket blir det på var och en? Självklart kommer inte alla att behöva hjälp, men i en konjunktur som den vi nu ser framför oss, varför inte se det som en möjlighet att satsa på utbildning så vi är beredda när det vänder. Men till det krävs pengar och det är där den nuvarande regeringen så hårdnackat verkar säga nej.
För att övergå till något helt annat, såg jag Svt-s. uppdrag granskning som handlade om en präst som tidigare verkat i svenska kyrkan men nu konverterat till katolicismen, men valt den del av katolicismen som är bannlyst av Vatikanen för sina högerextrema åsikters skull. Man förnekade till och med judeutrotningen under nazityskland. I intervjun med denna före detta svenske präst framgick att han eller den organisation han tillhörde stod för sanningen.
Jag reser ragg så snart jag hör någon påstå att han/hon representerar sanningen. Det spelar ingen roll vilken politisk eller religiös gren man representerar så blir det för mig fullständigt fel om man framför åsikter och påstår att det är sanningen. Då finns nämligen inget utrymme för diskussion, det finns heller inget utrymme för förändring, eftersom man redan vet och verkar efter denna så kallade sanning. Jag hade en lärare i min ungdom som också var fritidspolitiker som vid något tillfälle när han förmodligen var en aning irriterad över oss bångstyriga ungdomar lärde oss följande. "Bara för att den du diskuterar med har en annan uppfattning är det inte självklart att han/hon har fel". För mig var det mycket tänkvärd ord som faktiskt har följt mig genom livet. Vågar inte påstå att jag kunnat leva upp till detta till 100% men försöker i alla fall. Det är allt för lätt att i en hetsig diskussion falla i fällan att bara konstatera att den andre har fel, förmodligen har den andre andra utgångspunkter och kanske andra värderingar som gör att han/hon tagit ställning som för någon annan kan verka konstigt.
För att återgå till denna präst så känns det för mig väldigt främmande att en människa född i Sverige, utbildad i svensk skola och sedermera skolad till präst i svenska kyrkan kan sympatisera med en organisation med sådana högerextremistiska värderingar.
Jag är till och med beredd att göra ett undantag utifrån de jag tidigare sagt och påstå att han representerar inte sanningen utan snarare en lögn. Med andra ord han har FEL.