Blogg

Har studerat bloggandet på VK-s hemsida och funderat över var de styrande i kommunen tagit vägen. Av 7 st bloggare är det endast Lars Bäckström som är registrerad och hans senaste inlägg är från maj månad.
Jag vet självklart av egen erfarenhet att det kan vara svårt att få tiden att räcka till, men något borde väl en heltidspolitiker kunna skriva. Kommunalrådet är faktiskt den enda heltidspolitiker vi har i Robertsfors kommun.
Saknar även två andra partier från majoriteten, Kristdemokraterna och Moderaterna. Jag kan även där ha förståelse för att tiden är knapp men nog borde någon kunna berätta om vad som händer inom den styrande majoriteten.
Det blir på något sätt märkligt tyst från majoriteten, vad är på gång och hur tänker man hantera kommunens dåliga ekonomi. Jag tycker det är lite trist att man inte använder de möjligheter som finns, visst borde det finnas ett intresse bland medborgare att faktiskt få veta vad som är på gång och hur man resonerar i olika frågor. Som politiker i en liten kommun finns inte så många vägar att nå ut till medborgare, möten och sammanträden i all ära men oftast är det andra politiker man träffar. Bloggandet är därför ett utmärkt sätt att faktiskt berätta hur man tänker och vad man vill göra. Visst skulle det vara intressant att veta hur ordförande i socialnämnden resonerar inför det stora besparingsförslag som man tagit fram, eller hur resonerar ordförande i barn och utbildning inför de stora besparingarna man ska göra där. Som ringar på vattnet skulle det givetvis då också vara intressant att läsa vad vice ordförandena i respektive nämnd tycker o.s.v. Som det är idag är vi utelämnade åt medias godtycke, om någon fråga är tillräckligt intressant att skriva om.

Detta var mest lite funderingar utifrån det i mitt tycker lite svala intresset från politiken i Robertsfors att faktiskt visa sig. Det kanske finns bättre sätt, men var ska jag som medborgare i så fall söka? Om inte annat kanske detta inlägg är tillräckligt provocerande för att flera faktiskt börjar blogga.

I övrigt är jag faktiskt glad att jag kan sitta här och skriva. För två veckor sedan tog jag och min skotare ett ofrivilligt bad. Jag lyckades faktiskt i sista sekunden trycka ut en ruta och ta mig ut från den helt vattenfyllda hytten. Det var en inte allt för angenäm upplevelse och leder också till viss eftertanke. Men efter en hel del arbete, har jag lyckats tömma skotarens alla bränsle och oljetankar på vatten och faktiskt fått igång den igen. Nu återstår att reparera den trasiga bron. Men den kanske svåraste uppgiften blir att övertyga min hustru att häva körförbudet.