I och med vårdarbetet så får man ta hand om sjuka människor… Vilket kan leda till att man själv blir smittad. Några andra vikarier och vänner har kört ’Gustavsbergs-bussen’ om nätterna men jag har klarat mig ifrån denna plåga. (peppar, peppar). Sist jag jobbade så hade jag svårt att sova. Är det typiskt oss tjejer? Vi ligger och filosoferar om nätterna tills man blir tokig. Det första som cirkulerade i mitt huvud var rädslan att själv bli smittad och behöva vakna upp mitt i natten med ett illamående. Sedan slog det mig. Det är det minsta i världen vi behöver oroa oss för, ett dygns illamående är lyxproblem!
Nästa sak blev den klassiska… Vem är jag? Vad ska jag göra med mitt liv? Varför finns vi människor? Att fundera på nätterna har en tendens att bara gräva sig djupare och djupare, ända tills jag legat och funderat om de mest komplicerande frågor, som till råga på allt inte har några klara svar.
Vad skulle kunna få mig att stanna i Storuman egentligen? Ofta när jag funderar/planerar min framtida flytt till Umeå eller annan ort så tänker jag på vilka roliga aktiviteter jag kan hitta på! Jag skulle flytta dit och inte känna fler människor än fingrar jag har på mina händer. Jag kan utvecklas, testa på nya saker/kvällskurser och lära känna nya människor. I ett större samhälle skulle alla inte veta allt om alla.. (vilket ofta sker på mindre ställen, både på gott och ont).
Det som framförallt lockar är att om man är intresserad av att t ex dansa, så finns det säkerligen ett flertal ställen man kan fara på för att göra detta. Är man intresserad av att göra smycken så är chansen större att hitta någon kurs för detta i t ex Umeå än i Storuman.
Många av de jag pratat med känner så här. Frågan är… Är det vi som har dålig fantasi här i Storuman och inte uppskattar de saker som finns här? Eller skulle vi behöva något mer att göra om kvällarna så att inte vi flyttar härifrån så fort vi gått ut gymnasiet?